HANDBOK
FÖR
INSTRUMENTBYGGAREN
INNEHÅLLANDE
1o DEN INRE OCH YTTRE
KONSTRUKTIONEN AV
STRÅKINSTRUMENTEN
SÅSOM FIOLER, ALTFIOLER, CELLI
OCH KONTRABASAR
2o KONSTRUKTIONEN AV GITARREN
5o TILLVERKNINGEN AV STRÅKEN
ANDRA AVDELNINGEN. Om gitarren
AV J-C. MAUGIN
PARIS
À LA LIBRAIRIE ENCYCLOPÉDIQUE DE RORET
RUE HAUTEFEUILLE, No 10 BIS
1834
________________________________
Översättning och kommentar
av
Stockholm 1993
Senast ändrad 2007-07-17
Innehåll
Förord
Första kapitlet
Kapitel II. Om innerformen och dess tillbehör
Kapitel III. Om sargerna: hur ni tillverkar dem,
sågar dem och fäster dem vid klossarna med hjälp av innerformen och mothållen
Kapitel IV. Hur ni monterar de två klossarna, de två
sargerna och de två innersargerna på innerformen
Kapitel V. Om botten: sättet att framställa den, balka
den, ge den rätt tjocklek, för att vidare limma ihop den men sargerna
Kapitel VI. Om locket: hur ni framställer det, balkar
det och åstadkommer tjockleken och slutligen hur det limmas ihop med
instrumentets kropp
Kapitel VII. Om gitarrens kantlister och ådring. Om
ljudhålet. Sättet att placera dessa olika detaljer. Beskrivning av två nya,
speciella verktyg för tillverkningen av gitarren
Kapitel VIII. Om halsen och dess skruvlåda. Hur ni
tillverkar dessa två delar
Kapitel IX. Hopfogningen av halsen med gitarrens
kropp. Sättet att anbringa greppbrädan och sadeln. Framställning av stallet
Kapitel X. Disponeringen av banden på gitarrens hals.
Höjden på sadeln och stallet, strängarnas höjd över locket och halsen.
Beskrivning av ett nytt verktyg
Slutlig anmärkning
Förord
Det finns få
samtida beskrivningar av gitarrbygge från tidigt 1800-tal. J.-C. Maugins
handbok, MANUEL / DU / LUTHIER, / CONTENANT: / 1:o LA
CONSTRUCTION INTÉRIURE ET EXTÉRIURE / DES INSTRUMENS A ARCHET TELS QUE VIO- /
LONS, ALTO BASSES ET VONTRE-BAS- / SES; 2:o LA CONSTRUCTION DE LA / GUITARE; /
5:o LA CONFECTION / DE L’ARCHET; / PAR J.-C. MAUGIN. / Ouvrage orné de figures.
/ PARIS / A LA LIBRAIRIE ENCYCLOPÉDIQUE DE RORET, / RUE HAUTEFEUILLE, No. 10
BIS, / 1834. (finns i Musikmuseets bibliotek och i min samling), är därför av speciellt
intresse då den relativt utförligt beskriver hur man bygger en gitarr. Av särskilt
värde är beskrivningen mot bakgrund av den höga kvalitet samtida franska
gitarrbyggare som René Lacote, Laprevotte och Grobert uppvisar med sina
instrument.
Inget är känt om
J.-C. Maugins biografi. Hans bok kom ut i nya upplagor 1869 och 1894. René Vannes
betecknar i sin monumentala "Dictionnaire universel des luthier..."
Maugins bok som "enfaldig i den historiska beskrivningen och obrukbar
beträffande tekniken". Det är möjligt vad avser fiolen, men Maugins
beskrivning av gitarrens konstruktion är användbar även om den utelämnar många
viktiga moment, t.ex. halsens och hälens infästning vid överklossen. Det finns
också intressanta uppgifter som belyser både hantverkstekniker, specialverktyg,
metoder och materialval.
I många fall
hänvisar Maugin till arbetssätt som gäller för fiolbygget och detta behandlar
han på andra ställen i sin bok. Han förutsätter alltså att man till vissa delar
redan känner till dessa arbetsmoment och många paralleller finns till
gitarrbygget. Jag har dock inte funnit anledning att utvidga texten med detta
material. Den som vill fördjupa sig här bör gå till originalet, som bl.a. finns
i Musikmuseets bibliotek i Stockholm.
Måttangivelserna
följer originaltexten och i denna används äldre längdmått som fot, tum och
linje. Jag har inom hakparenteser tolkat dessa mått i mm och har använt
följande översättningar av de gamla måtten:
ANDRA AVDELNINGEN.
OM GITARREN.
Vid första
anblicken tycks formen på gitarrens kropp skilja sig mycket från fiolens. Om ni
uppmärksamt betraktar gitarren så inser ni dock att den i själva verket har
samma form som en fiol på vilken man skurit bort hörnen.
Gitarrens
konstruktion innebär mindre svårigheter än fiolens.
Gitarrens botten
och lock har likformig tjocklek. Botten består av endast två delar och locket
är plant i motsats till fiolens välvda. Gitarrens botten är alternativt plan
eller välvd. I det sistnämnda fallet åstadkoms välvningen genom bottenbalkarnas
konstruktion. I stället för att som på fiolen skåla ur botten så åstadkommes
välvningen av gitarrens botten på det sätt som vi beskriver längre fram.
Lönn, gran och
ebenholts är de viktigaste träslagen för tillverkning av gitarrer och fioler.
För att få ett högre pris och ett vackrare utseende på gitarren använder man
många gånger mahogny, palisander, citronträd eller amerikansk lönn. Elfenben
ingår också i omsorgsfullt gjorda gitarrer och då används detta till kantlister
och inläggningar.
Gitarrens botten
och lock bearbetas med rubank. Sarger och innersarger formas på samma sätt som
på fiolen, alltså med vatten och basjärn. De olika delarna sammanfogas på
liknande sätt som på fiolen. Man använder en innerform som föga skiljer sig
från den som används för det sistnämnda instrumentet. Det är detta som vi
kommer att förklara i de följande kapitlen.
Om innerformen och dess tillbehör
Vid detta stadium
kommer ni att märka hur mycket enklare tillverkningen av gitarren är jämfört
med fiolen.
För att bestämma
innerformen för gitarren är det, på samma sätt som för fiolen, inte nödvändigt
att ta av locket på instrumentet. På en förberedd träskiva kan ni nämligen rita
av bottenkonturen på gitarren och därmed få innerformen uppritad. Sedan behöver
ni bara såga ut den.
Börja således att
med en rubank hyvla en skiva av hårt trä och ge denna en tjocklek på två tum
[50,9 mm]. Träskivan skall vara något längre och bredare än botten på den
gitarr som ni vill rita av.
Placera alltså
botten på den gitarr ni har valt som modell på den hyvlade träskivan och ritsa
med en syl en linje som ger hela ytterkonturen av botten.
Det är, tror jag,
onödigt att här påpeka att ni för detta arbete bör använda er av en gitarr som
är tillverkad av en skicklig gitarrbyggare. Om instrumentet är defekt, kommer
det oundvikligen att reproducera sina fel på ert arbete i samband med
kopieringen.
För att få
innerformen uppritad på det sätt som vi kommer att ange så måste ni med hjälp av
en passare få den exakta mittlinjen på den bredaste delen, men också på den
övre delen. Detta för att få en rak linje som delar innerformen i två lika
delar i hela sin längd. (Se figur nr 40.)
Rita upp de två
snitten uppe och nere och ge var och en åtta linjers [17,0 mm; G: nederklossen
Dessa två snitt är
avsedda för gitarrens båda klossar.
Ta sedan lövsågen
och såga bort det trä som ej behövs, alltså det som är utanför linjen.
Var, på samma sätt
som beträffande fiolen, noga med att att hela ytterkonturen [sidorna] på
gitarrens innerform är exakt vinkelrät med de båda ytorna. Detta villkor är
tvingande.
När detta arbete är
avslutat skall ni rita upp en slags kvadrat på insidan av innerformen genom att
lämna en bredd på arton linjer [38,2 mm] på varje sida av denna. Tag upp ett
hål i denna kvadrat och för in lövsågens klinga samt såga bort allt trä
innanför denna fyrkant. Innerformen är därmed klar.
Ägna er nu åt att
bearbeta innerformens fyra mothåll. Dessa mothåll tjänar, liksom beträffande
fiolen, till att montera sargerna på innerformen och åstadkommer att dessa får
den form och den plats som de måste ha när gitarren är färdig.
Mothållen har samma
höjd som sargerna och en bredd i centrum på 18 linjer [38,2 mm]. Beträffande
längden på dem är det upp till instrumentbyggaren att avgöra. Jag menar
emellertid att tre och en halv tum [89,0 mm] är tillräckligt. (Se figur 40
bis.)
Vi återkommer i
sinom tid och plats till användningen av mothållen.
Om sargerna; hur
ni tillverkar dem, sågar dem och
fäster dem vid klossarna med hjälp av
innerformen och mothållen
Ni klyver med sågen
till en tjocklek av en och en halv linje [3,2 mm] ett stycke lönn med storleken
tre tum två linjer [80,6 mm] och den nödvändiga längden för att forma den ena
hälften av innerformens omkrets eftersom gitarren bara har två sarger. Ni bör
vara noga med att träets ådring befinner sig på utsidan av sargen.
Denna klyvna skiva
av trä placerar ni på hyvelbänken och med hjälp av en skruvtving fäster ni den
vid knoppen som finns baktill på hyvelbänken.
Ni kan också sätta
fast denna skiva på hyvelbänken med hjälp av bänkspännaren. För att åstadkomma
detta placerar ni ett plant stycke trä av cirka en tums [25,4 mm] tjocklek på
änden av skivan vid sidan av hyvelbänkens bakre del och ni placerar den plana
delen av bänkspännaren på trästycket. Sedan spänner ni fast vid skivans ände
genom ett slag med träklubban.
På samma sätt som
beträffande fiolens sarger gör ni, under beaktande av de tidigare beskrivna
försiktighetsmåtten, i ordning de skivor som skall utgöra gitarrens sarger och
slutligen böjer ni dem på samma sätt som man gör med fiolens.
Observationer. Om ni i stället för lönn
använder er av mahogny, citronträ eller i synnerhet palisander är det
nödvändigt att vara ytterst försiktig när ni böjer sargerna eftersom dessa av
naturen ytterst hårda träslag lätt brister.
När ni köper helt
färdigkluven lönn till gitarren har ni inget behov av att klyva sargerna,
eftersom dessa utgör en del av det man kallar gitarrens tillbehör, vilket
består av botten, lock, sarger etc.
Hur ni monterar de två klossarna,
de två sargerna och de två innersargerna
på innerformen
På samma sätt som
med fiolen börjar ni med att fästa klossarna på innerformen.
Ta alltså ett
stycke gran av tillräcklig längd för att inrymma de två klossarna. Ni bearbetar
dem med rubank så att de kan fylla de två tomrummen överst och nederst på
innerformen. Ni sågar en av klossarna till en höjd av tre tum [76,3 mm; G: 75,0
mm]. Det är denna som skall placeras nederst på instrumentet. Den som skall
placeras överst skall ha höjden två tum och nio linjer [70,0 mm; G: 66,0 mm].
På samma sätt som på fiolen fäster ni dem på innerformen med en droppe lim
under det att ni är noga med att placera dem vid ena sidan i jämnhöjd med
innerformens yta och låta dem i hela sin längd skjuta ut på andra sidan, d.v.s.
utöver innerformens tjocklek.
När detta är
slutfört följer ni samma process som beträffande fiolen och sågar sargerna. När
de är sågade limmar ni först ihop deras ändar, som ni har skurit vinkelräta,
med nederklossen vars hela yta ni har bestrukit med lim. Ni tar sedan en
skruvtving och innerformens nedre mothåll och klämmer ihop sargerna med
[neder]klossen.
Limma sedan lätt
ett stycke papper i innerformens två "C" och placera vidare en
limdroppe på dessa pappersstycken, som bör vara två tum [50,9 mm] i fyrkant.
Medelst de två "C"-mothållen och de två skruvtvingarna pressar ni
sargerna mot innerformen under beaktande av att sargerna exakt får samma form
som innerformen och att ingen springa av ljus kan ses mellan dem och
innerformen.
Slutligen samlar ni
ihop sargernas ändar och sammanfogar dem med överklossen, vilken ni har
bestrukit med lim. Ni fixerar dem åter med en skruvtving och det sista
mothållet på överklossen.
Observationer. Vid detta arbete måste
instrumentbyggaren ha som mål att sargerna får exakt samma form som innerformen
och att de är i jämnhöjd med dennas eller klossarnas sida. Sargerna skall
alltså vara placerade på så sätt att de exakt följer linjen på ytan av
innerformen utan att skjuta över den. Om så inte skulle vara fallet slår sig
gitarren när ni avlägsnar den från innerformen och det blir ytterst svårt att
på ett enkelt sätt fästa locket.
När limmet är torrt
tar ni bort skruvtvingarna och innerformens mothåll och sedan skall ni sätta på
innersargerna på den sida av sargerna som är närmast innerformen.
Som ni redan sett
består sargerna av endast två delar och på samma sätt kan innersargerna utgöras
av två delar. Den enda skillnaden mellan innersargerna på fiolen och gitarren
är att de på den sistnämnda är väsentligt kraftigare. De är två linjer [4,2 mm;
G: 3,0 mm] tjocka och sju linjer [14,8 mm; G: 19,0 mm] breda. Ni behöver därför
ha något kraftigare limklämmor än på fiolen för att kunna limma dem på
sargerna.
När detta arbete är
slutfört och nederklossen är tre tum [76,3 mm; G: 75,0 mm] hög och överklossen
två tum nio linjer [70,0 mm; G: 66,0 mm] jämnar ni till sargerna med den stora
järnhyveln på så sätt att från sammanfogningspunkten vid nederklossen till
mitten av varje "C" på gitarren höjden är tre tum [76,3 mm; G: 78,0
mm]. Från mitten av varje "C" till överklossen skall höjden på
sargerna minska omärkligt för att vid överklossen bara vara två tum tre linjer
[57,2 mm. Övers. anm. Sannolikt ett tryckfel. Bör vara två tum nio
linjer, d.v.s.
Om botten;
sättet att framställa den, balka den,
ge den rätt tjocklek, för att vidare limma ihop den med sargerna.
Gitarrens botten
har en och densamma tjocklek. Den är mycket lättare att tillverka än fiolens.
Ni sätter fast botten vid hyvelbänken på samma sätt som vi beskrev beträffande
sargerna, alltså med en skruvtving och till och med två om det är nödvändigt. I
detta läge bearbetar ni botten med rubank, dock med försiktighet så att inte
alltför mycket av hyveljärnet sticker fram. Detta för att undvika att träet
splittras. Bottens tjocklek skall vara en linje [2,1 mm; G: 2,2-2,6 mm] och ni
skall hyvla den så att den blir något tjockare. Ni får inte glömma att ni efter
hyvlingen måste ta bort de ojämnheter som hyveln åstadkommer genom att sickla
ytan, ett arbete som kan innebära att ytterligare en tredjedels linje [0,7 mm]
av tjockleken avverkas.
Lägg sedan den
färdigbearbetade botten på sargerna, som ju är fastsatta på innerformen. Ritsa
med en syl sargernas konturer på botten och såga botten efter denna linje. Var
noga med att lämna en linje [2,1 mm] med trä utanför ritsen. Ni måste göra på
detta sätt eftersom botten senare böjer sig något på grund av balkarnas
påverkan. Ni skall inte riskera att göra botten för liten eftersom den kan
justeras när den limmas på sargerna.
När botten sålunda
är avpassad skall ni tillverka balkarna som, fyra till antalet, skall limmas på
bottens insida.
Balkarna består av
gran och ni bearbetar deras sidor med rubank. Här följer dimensionen på de fyra
bottenbalkarna: tjockleken skall vara tre och en halv linjer [7,4 mm; G: 8,0
mm] och höjden sju linjer [14,8 mm; G: 14,0 mm].
Om ni vill att
gitarrens botten skall vara flat bearbetar ni den sida av balkarna som skall
limmas mot botten helt plan. Om ni tvärtom vill att botten skall vara lätt
välvd låter ni samma sida av balken höjas mot mitten med två linjer [4,2 mm; G:
2,0 mm]. (Se figur 41.)
Jag vill här göra
er uppmärksam på att en välvd botten innebär att instrumentet svänger mer och i
konsekvens därmed ger mer klang än en flat botten.
Placeringen av
balkarna på botten visas på figur nr 42, d.v.s. de placeras tvärs över botten
och delar den i fem lika delar.
På bägge ändarna av
varje balk skär ni med en kniv ett snitt som börjar en tum [25,4 mm; G: 33,0
mm] från änden och minskar höjden från sju linjer [14,8 mm; G: 14,0 mm] till
tre linjer [6,4 mm; G: 4,,0 mm]. (Se figur nr 41.)
När ni har gjort i
ordning balkarna på detta sätt och de har samma längd som [bredden på] botten
där de skall placeras ritar ni ut deras placering med penna och linjal. Efter
detta bestryker ni dem med lim och fixerar dem genom att klämma ihop dem med
botten med hjälp av tvingar på samma sätt som vi tidigare har beskrivit
beträffande fiolen.
Limningen av bottenbalkarna börjar med den översta och sedan
följer de andra.
Kom ihåg att den
längsta balken, alltså den vid den nedre delen av botten, skall ha en böjning
på bara en linje [2,1 mm; G: 2,0 mm].
När detta arbete är
slutfört och har torkat skall ni åter lägga ihop botten med sargerna, vilka
redan är förberedda att ta emot den. Som ni minns lät vi botten vara något
större än den linje som vi hade ritat. Sålunda är också balkarna längre än
avståndet mellan sargerna.
Lägg innerformen
med de monterade sargerna på hyvelbänken med den sida uppåt som redan har
innersarger. Ni placerar botten med balkarna ovanpå klossarna och sargerna samt
försöker att placera den så att den på ett jämnt sätt täcker sargerna. Ta sedan
sylen och markera först på sargerna och på varje sida av alla balkarna det
område där balkarna kommer att stödja mot sargerna. Sedan, genom att föra
spetsen under balkarna och längs sargerna, drar ni ett litet streck emot änden
av varje balk. Detta skall hjälpa er att skära till den längd som balken skall
ha. De markerade strecken på sargerna hjälper er att utmärka de ställen på
innersargerna där balkarnas ändar skall fällas in.
Lyft bort botten
från sargerna och med kniv börjar ni att skära balkarna till den nödvändiga
längden.
Ni skall inte skära
exakt på strecket som ni har ritat på varje balkände utan en halv linje [1,1
mm] innanför detta streck.
Ni förstår varför
ni går en halv linje [1,1 mm] innanför strecket när ni inser att balken inte
vilar på sargerna utan på innersargerna.
Skär så i rät
vinkel änden på balkarna på det sätt jag har beskrivit, naturligtvis utan att
skära i botten.
Sedan gör ni de
nödvändiga infällningarna på innersargerna för att dessa skall kunna ta emot
balkändarna.
Detta arbete är
inte svårt eftersom ni har markerat varje balkändes tjocklek genom två små
streck. Stöd alltså sargen på hyvelbänken genom att hålla fast innerformen på
kant och skär med kniven snitt av den storlek som anges av de två strecken. Snittet
skall ges ett djup på tre linjer [6,4 mm] och balkarna har vid respektive ände
likaledes tre linjers [6,4 mm] höjd. Botten och balkar kommer att sammanfogas
perfekt med sargerna.
Bestryk klossarna
och sargerna med lim och spänn på samma sätt som beträffande fiolen ihop botten
med sargerna med gitarrsargtvingar.
Om locket; hur
ni framställer det, balkar det
och åstadkommer tjockleken och slutligen
hur det limmas ihop med instrumentets kropp
När gitarrens lock
består av ett enda stycke bearbetar ni det på samma sätt som botten. När det
däremot består av två skivor, börjar ni med att jämna till och sammanfoga de
två skivor som det skall bestå av.
I båda dessa fall
är lockets tjocklek, på samma sätt som bottens, lika i alla delar. Denna tjocklek
är en linje [2,1 mm; G: 1,8-2,3 mm].
Locket har fem
balkar. Tjockleken på dessa balkar är den samma som för bottens balkar. På
längden skall de på samma sätt som beträffande botten vila mot sargerna. Vad
gäller höjden [på balkarna] så varierar den, liksom deras placering.
Den första, alltså
den som är närmast överklossen, är rak [d.v.s. vinkelrät mot centrumlinjen] och
skall placeras sexton linjer [33,9 mm; G: 52,0 mm] från övre delen av locket.
Den skall vara sju linjer [14,8 mm; G: 12,5 mm] hög.
Den andra skall
placeras åtta linjer [17,0 mm; G: 5,0 mm] ovanför ljudhålet. I stället för att
vara välvd skall den vara skålad med en linje [2,1 mm]. Dess höjd är sju linjer
[14,8 mm; G: 13,0 mm].
Den tredje skall
placeras åtta linjer [17,0 mm; G: 6,0 mm] nedanför ljudhålet och är också
skålad med en linje [2,1 mm]. Dess höjd är sju linjer [14,8 mm; G: 12,0 mm].
Den fjärde skall
placeras snett med den ena änden vid sidan av de försilvrade strängarna [d.v.s.
bassträngarna] två tum [50,9 mm; G: 25,0 mm] från den tredje balken och den
andra änden fem tum [127,2 mm; G: 113,0 mm] från den tredje balken vid sidan av
den lilla mi [högsta strängen]. Den är en aning kraftigare och något
högre än de andra [balkarna].
Slutligen skall den
femte placeras vinkelrätt [mot centrumlinjen] nio linjer [19,1 mm; G: 29,0 mm]
bakom stallet. Ni ger den en tjocklek av bara två linjer [4,2 mm; G: 6,0 mm]
och en höjd av tre linjer [6,4 mm; G 12,0 mm].
Sedan ni har
bearbetat locket till den tjocklek som angavs i början på detta kapitel skall
ni ägna er åt att märka ut den form det måste ha liksom ni gjorde beträffande
botten. Ni placerar locket på hyvelbänken och lägger därpå gitarrens redan
ihopsatta kropp på den sida där innerformen är i samma nivå som sargerna. Sedan
ritsar ni med sylen sargernas konturer på locket. Till skillnad från botten är
det inte nödvändigt att lämna en linje (
Vi avslutar detta
kapitel med att påpeka att balkarna skall rundas på den sida som är motsatt den
som har limmats fast vid locket och sedan slipas med sandpapper.
Om gitarrens
kantlister och ådring. Om ljudhålet.
Sättet att placera dessa olika
detaljer.
Beskrivning av två nya, speciella
verktyg för tillverkningen av gitarren.
Gitarrens
kantlister består av ådror av färgat trä, ebenholts och elfenben och syftar
till att utsmycka gitarren. De tjänar förvisso inte till annat än att dekorera
instrumentet, som, berövad dessa prydnader, inte kan vara stabilare. Dessa
kantlister, oberoende av vilket material de består, skall vara en och halv
linje [3,2 mm; G: 2,5 mm] på varje sida. De är fyrkantiga. De som är av trä och
ebenholts böjs på samma sätt som sargerna, alltså med hjälp av värme och
vatten. De som består av elfenben får tillräcklig elasticitet för att lätt
kunna böjas och följa gitarrens konturer genom att ni blötlägger dem i
koncentererad vinättika under 24 timmar.
Instrumentbyggaren
kan lätt tillverka dem [ådrorna] av trä och ebenholts och jag tror inte det är
nödvändigt att här förklara arbetssättet som används för att såga dem ur ett
trästycke. Förhållandet är dock inte det samma beträffande elfenben. I stället
för att tillverka dem själv kan ni finna dem till ett mycket bra pris hos
konstsvarvarna, som har de rätta verktygen för detta sorts arbete.
Ådrorna är helt och
hållet lika dem som används för fiolen och beträffande dem av trä eller
ebenholts framställer ni dem på samma sätt. De av elfenben kan likaledes köpas
hos konstsvarvarna. Ådrorna, som alla är både tunna och hållfasta, behöver inte
böjas i förväg.
Låt oss återvända
till gitarrens kropp och lägga på minnet att vi lämnade den vid den tidpunkt
när locket limmades. Det första ni skall göra är att skära bort de delar av
lock och botten som skjuter över sargerna. Detta arbetsmoment sker med hjälp av
kniv och fil under beaktande av att ni inte får komma åt sargerna med dessa
verktyg.
Kantlisterna på
botten och lock skall följaktligen sättas i jämnhöjd med sargerna. Ni tar
ritsen [inläggningsverktyget] och ger den en och halv linjes [3,2 mm] öppning
och skär på locket och botten, genom att stödja ritsens [inläggningsverktygets]
stora ben mot sargen, ett streck som följer instrumentets hela omkrets.
Med samma öppning
på ritsen [inläggningsverktyget] och stödjande dess stora ben först mot locket
och sedan mot botten skär ni ut ett spår liknande det som ni redan har gjort på
locket och botten. Tag så en kniv och förjupa dessa spår vinkelrätt på det
sättet att en fyrkant av träet tas bort mellan spåret på botten och spåret på
sargerna samt mellan spåret på locket och spåret på sargerna.
När detta arbete är
slutfört på gitarrens hela omkrets så kommer ni till inläggningen i de skålade
[?] kantlisterna. Ni bestryker dem [kantlisterna] med lim och spänner fast dem
i detta snitt på det sättet att de exakt sammanfogas med locket och sargerna
och botten och sargerna. Så här beter ni er för att åstadkomma detta. Ni
tillverkar ett verktyg, vars namn jag måste erkänna att jag inte känner till,
men som jag kallar kantlistpress. Detta verktyg (se figur nr 43) består av ett
stycke bokträ av tre och en halv tums [89,0 mm] längd och en tjocklek av 10
till 12 linjer [21,2 till 25,4 mm]. En av dess sidor a a beskriver en
kurva med två linjers [4,2 mm] djup. Storleken är 18 linjer [38,2 mm].
Detta trästycke är
delat på mitten genom en sorts drillborr B B, avslutad med en skruv. En ögla av
järn c c stödjer sig på stycket för att motstå skruven.
Innan ni limmar
gitarrens kantlister skall ni skära de två ändarna helt vinkelräta vilka skall
sammanfogas på mitten av gitarrens kloss där den nedre knoppen sitter.
Borra ett hål i
mitten av den nedre klossen på det rätta stället där knoppen senare skall
placeras och gör detta hål på samma sätt som verktygets skruv, som jag tidigare
beskrev, d.v.s. så att den inte kan tryckas in utan viss kraft. Sätt sedan
skruven i hålet och dra åt den. Flytta trästycket till sargerna på det sätt att
den ihåliga sidan av nämnda stycke genom sina ändar kan stödja på locket och
botten av gitarren. Efter det att ni har bestrukit snittet på locket med lim
sammanfogas de två kantlisternas ändar noga mot varandra. Spänn skruven på ert
pressverktyg på det sätt att det kniper och håller kvar kantlisterna, som ni om
dessa inte sammanfogas väl med sargen förstärker med änden av en slät fil.
När kantlisternas
ändar sålunda är fastsatta för ni kantlisterna mot gitarrens "C" där
ni fäster dem med hjälp av en fläta av tjock tråd eller med ett något större
snöre. Fortsätt sedan att sammanfoga kantlisterna vid överklossen på samma sätt
som vid nederklossen och med en liknande sammanpressning som redan har
beskrivits. Fäst sedan ändarna på klossen.
Jag vill göra er
uppmärksam på att det inte är nödvändigt att de två ändarna på kantlisterna sammanfogas
lika exakt vid överklossen som vid nederklossen på grund av att halsen senare
skall fällas in i överklossen. Det är nödvändigt att skära dessa kantlister för
att bereda denna [halsen] plats.
När kantlisterna på
locket sålunda är limmade och har torkat skall ni utföra samma process
beträffande bottens kantlister. Ni bör observera att de här skall sammanfogas
lika noga vid överklossen som vid nederklossen.
Då kantlisterna är
limmade vid lock och botten kan de skjuta över dem något och ni måste jämna
till dem med en fil så att de ligger i jämn nivå med sargerna, .
Nu är det dags att
placera ådrorna, ömsom på locket och ömsom på botten.
Tag följaktligen
tre eller fyra ådror och kläm ihop dem, den ena bredvid den andra. På deras
flata sida mäter ni den tjocklek de har tillsammans.
Jag nämnde tre
eller fyra ådror, men ni kan placera flera eller färre. Detta beror på tycke
och smak hos byggaren, liksom deras [ådrornas] blandning med mer eller mindre
svart, mer eller mindre vitt.
När ni har mätt
tjockleken på de samlade ådrorna som ni vill använda så gör ni med ritsen
[inläggningsverktyget?] en öppning som motsvarar denna tjocklek. Arbeta på
samma sätt som beträffande fiolen, på två undantag när.
För det första har
ni bara har behov av ett inre spår eftersom de redan limmade kantlisterna
skapar det yttre spåret av den urgröpta fördjupning där ådrorna skall placeras.
För det andra
behöver ni inte limma ihop ådrorna ni använder. De kan med lätthet placeras som
de är eftersom gitarrens konturer är mer regelbundna och ej så korta som
fiolens.
Ljudhålet är det
runda hål som finns på mitten av locket och som på gitarren motsvarar fiolens
"f f".
Verktyget som
används för att göra detta hål kallas ljudhålsskärare och här följer dess
beskrivning. (Se figur nr 44.)
Detta verktyg är helt
av järn. Fyrkanten som bildas av stycket a a a är av ett enda platt
stycke med måtten fyra linjers [8,5 mm] bredd, två linjers [4,2 mm] tjocklek
och dess längd är sex tum [152,6 mm]. Spetsen B placeras på den punkt som ni
har valt som centrum för ljudhålet.
Spetsen C består av
en del som valfritt kan skjutas på skaftet a a a och fixeras med skruven
D. Spetsen E tjänar till att ritsa den cirkel som utmärker ljudhålet. Denna
spets bör vara av bra stål och välslipad för att kunna göra en fin markering på
granlocket.
När ni så skall
göra ljudhålet måste ni börja med att fastställa dess mittpunkt. Denna punkt
befinner sig fem tum och tre linjer [133,6 mm; G: 152,0 mm] från den övre
kantlisten på gitarren. Öppna sedan ljudhålskäraren med hälften av den diameter
som ni vill ge ljudhålet och spänn fast den rörliga spetsdelen med skruven.
Placera sedan spetsen B i mitten och markera cirkeln med spetsen E. Den cirkel
som ni har markerat utgör den yttre omkretsen av spåret, där ådrorna som
utsmyckar ljudhålet skall placeras. Dra sedan tillbaka spetsen E på
ljudhålskäraren mot spetsen B till den storlek som ni vill ge ådrorna och
markera på samma sätt som ovan den inre cirkeln av ljudhålet.
Storleken på
ljudhålet är trettio linjer [63,6 mm; G: 79,0 mm] och beträffande den yttre
omkretsen är den tre tum [76,3 mm; G: 107,0 mm]. För övrigt beror det på hur
många ådror ni vill använda.
När spåret runt
ljudhålet är markerat arbetar ni på samma sätt som med fiolen. Ni tar först en
kniv för att utvidga spåren av ljudhålskäraren en aning, ett arbete som ni bör
utföra med stor varsamhet eftersom kniven lätt kan skära igenom locket både här
och där. När ljudhålskärarens markeringar har fördjupats till hälften av träet
utvidgar ni spåret med en liten bildhuggarmejsel. Ni justerar in den första
ådern på den yttre kanten av ljudhålet under beaktande av att ni skär den
varken för lång eller för kort till den punkt där den skall sammanfogas med den
ände som ni först har placerat i spåret. Detta för att tvinga den att noga anta
konturen av ljudhålet. När denna åder är placerad tar ni den andra, den tredje
etc. med samma förfaringssätt. När ni slutligen har nått till den sista så gör
ni den litet bredare än de andra och ni låter det hela torka.
Sedan jämnar ni
till alla ådrorna på locket med fil och sickel. Tag sedan en kniv och skär bort
det trä som ännu finns i mitten av ljudhålet och sålunda är gitarrens kropp
färdig.
Om halsen och dess skruvlåda.
Hur ni tillverkar dessa två delar
På samma sätt som
resten av gitarren är halsen på detta instrument mycket enklare att tillverka
än fiolens.
Gitarrens hals
framställs vanligen av lind. Förutom att detta träslag ger tillräcklig
stabilitet har det fördelen av att vara lätt. Som konsekvens så tröttas handen
mindre på den person som spelar detta instrument, vars hanterande i sig själv
redan är nog besvärligt.
Ni hyvlar med
rubank ett stycke lind till en fyrkant. Ni ger två av dess sidor en bredd av
två och en halv tum [63,6 mm] och de andra två sidorna en bredd av tre tum
[76,3 mm]. Längden på stycket skall vara fjorton tum [356,1 mm].
Med hjälp av en
linjal och en penna delar ni stycket i hela sin längd i två lika delar på en av
de smala sidorna.
Den sida som är
delad på detta sätt är avsedd att fungera som halsens översida och på vilken
banden skall placeras.
Med vinkelhaken
märker ni med ritsen femton linjer [31,8 mm] från en av ändarna och tvärs över
linjen a a. (Se figur nr 45.)
Mät ut åtta tum och
sex linjer [216,2 mm] från denna linje mot den andra änden av stycket och än en
gång märker ni ut linjen e e med hjälp av vinkelhaken och tre linjer
[6,4 mm] längre bort linjen f f.
Med hjälp av en
passare, som ni öppnar till elva linjer [23,3 mm; G: 23,0 mm] och placerar med
ena spetsen på mitten av linjen a a och den andra ömsom på de två
punkterna b, märker ni ut de två linjerna b b.
Öppna sedan
passaren till nio linjer [19,1 mm] och markera med samma arbetsmetod de två
punkterna d d för att slutligen dra de två linjerna ända till punkten C.
Se där, ytan på
halsen är därmed utritad!
Så vrider ni på
halsen och märker ut en av dess stora sidor på samma sätt som i figur nr 46
under beaktande av de följande proportionerna:
Från punkt b
till punkt N, åtta linjer [17,0 mm]. = Från punkt d till punkt e,
två linjer [4,2 mm]. = Från punkt a till punkt b och från punkt c
till punkt d, fyra linjer [8,5 mm]. = Från punkt f till punkt
g, nio linjer [19,1 mm; G: 20,0 mm]. = Från punkt h till punkt i,
fyra linjer [8,5 mm]. = Från punkt i till punkt k, två tum nio
linjer [70,0 mm; G: 67,5 mm] (höjden på sargerna). = Från punkterna i
och k till punkterna l och m, tre linjer [6,4 mm].
När all denna
uppmärkning har skett med noggrannhet skall allt onödigt trä utanför strecken
tas bort med sågen. Hyvla ovansidan av halsen plan med den stora järnhyveln och
runda av halsens undersida, först med kniv och sedan med fil på det sätt att
den får formen av en halv oval. Förfar på samma sätt med hälen och fanera det
hela.
Ebenholtsskivan som
är avsedd till att fanera halsen har en tjocklek på bara en kvarts linje [0,5
mm]. Om ni inte använder den metod som jag kommer att beskriva blir det mycket
svårt att fanera halsen och hälen. Så här skall ni göra:
Ni klipper med sax
till ett blad av kraftigt pergament på samma sätt som om ni skulle använda
detta såsom fanér och med en utskärning liknande den som formar halsen till
hälen. När ni har lyckats perfekt med att få den att följa halsens form, på det
ställe där den möter vinkeln som formas av hälen, gör ni på samma sätt ett
stycke pergament som likaledes anpassas på hälen. Ni limmar dessa två
pergamentblad på fanerskivorna som åtminstone skall ha samma dimension som
pergamentbladen.
När allt är torrt
börjar ni med att göra några skåror på den del av hälen som skall fällas in i
gitarrens kropp och detta görs på varje sida.
Bestryk sedan hälen
med lim och applicera fanérstycket som ni förut har skurit ut genom att följa
den form ni har gett åt pergamentet. Ni klämmer ihop det hela med hjälp av ett
snöre som ni tvingar ner i skårorna som jag har berättat om. Slutligen förfar
ni på samma sätt med halsen, som på detta sätt blir fanerad.
Under det att det
torkar förbereder ni skruvlådan som tillverkas av bokträ, eftersom lind är
alltför mjukt för att klara skruvarnas friktion och man kan för övrigt i detta
inte borra hål som är väl cylinderformade.
För att framställa
denna del är det lämpligt att som modell använda skruvlådan på den gitarr som
ni har kopierat. Skruvlådan är helt plan och den skall faneras på båda sidorna
genom att klämma ihop den med två trästycken medelst två à tre skruvtvingar.
När skruvlådan och
halsen är torra placerar ni den lilla sadeln, som skall sitta högst upp på
halsen och nertill på skruvlådan, medan ni är noggrann med att placera den i
mitten. Ni ritsar med en syl två linjer som visar var snittet skall vara där
halsens sadel sedan skall placeras. Denna sadel kan vara tillskuren med en
snedslipad kant vars största sida befinner sig inåt skruvlådan och den skall
vara väl injusterad så att ni får tvinga ner den med litet kraft. Sedan behöver
ni bara limma fast den och sålunda är halsen nästan färdig.
Det återstår
emellertid ännu att limma en greppbräda av ebenholts på halsens plana yta. Så
här utför ni detta arbete. Ni tar ett stycke ebenholts som ni hyvlar till en
tjocklek av en och en halv linje [3,2 mm; G: 3,0 mm]. Ni ger den en längd av
åtta tum [203,5 mm] och samma bredd som halsen från sadeln. Ni limmar detta
stycke på halsen och klämmer fast det hårt med en flätad tråd. Ni inser att
gitarrens hals har en längd av elva och en halv tum [292,6 mm]. Detta stycke
kan alltså inte täcka den helt. Ni måste sålunda göra något åt detta. Alldeles
straxt skall ni förstå orsaken till detta.
Hopfogningen av
halsen med gitarrens kropp.
Sättet att anbringa greppbrädan och sadeln. Framställning av stallet.
Gitarrens hals,
såsom vi har tillverkat den, visar sig vara tre linjer [6,4 mm] längre än dess
verkliga längd, som är elva och en halv tum [292,6 mm]. Dessa tre linjer [6,4
mm] är reserverade för infällningen i gitarrens övre kloss, på samma sätt som
fiolens hals.
Arbetet med att
fälla in gitarrens häl i instrumentets kropp utförs på samma sätt som på fiolen
men är mycket enklare att utföra. Gitarrens hals lutar ju inte bakåt utan skall
från den ena änden till andra följa en rät linje från locket.
Det finns
emellertid en anmärkning att göra. Gitarrens greppbräda, som vi lämnade
ofullbordad på halsen, skall höja sig en och en halv linje [3,2 mm] över
locket. När ni har fällt in halsen måste ni ta en linjal och kontrollera om
halsen är i rät linje med locket. Linjalens ände skall ha en förhöjning med en
och en halv linje [3,2 mm] över locket. I det fall linjalen sänks ner för
mycket avlägsnar ni, som på fiolen, något trä på klossen vid botten och i
motsatt fall vid locket.
När halsen är rak
och väl injusterad limmar ni den och klämmer ihop den på samma sätt som med
fiolen med en skruvtving och ett stycke kork.
När detta arbete är
slutfört lägger ni till ett stycke ebenholts på greppbrädan som redan täcker en
del av halsen och ger den samma tjocklek av en och en halv linje [3,2 mm]. Ni
skär ut den som figur nr 47 där den avslutas en tum [25,4 mm] från ljudhålet.
När detta är arbete
är slufört hyvlar ni hela greppbrädan med den stora järnhyveln så att den blir
perfekt rak. Ni sicklar den och sätter fast sadeln.
Stallet är en så
till den milda grad enkel del att det inte är fråga om annat än att göra den
efter en form som tilltalar er och att rita av den på en liten mönsterbräda för
att sedan tillverka en liknande.
Ni borrar stallets
hål innan ni limmar det på det önskvärda avståndet. För att limma det lägger ni
gitarren flat på hyvelbänken och klämmer ihop stallet med instrumentet med
hjälp av en skruvtving.
Ni skall vara noga
med att lägga ett linne eller en duk mellan gitarren och hyvelbänken för att
inte åstadkomma skrapmärken och spänna skruvtvingen med varsamhet.
I det följande
kapitlet ger vi dimensionen på stallet vad beträffar höjden över locket och
dimensionerna på [stallets] sadel.
Disponeringen av
banden på gitarrens hals.
Höjden på sadeln och stallet, strängarnas höjd
över locket och halsen. Beskrivning av ett nytt verktyg.
Vi börjar detta
kapitel med beskrivningen av det verktyg som är avsett till att markera den
exakta placeringen av varje band på halsen.
Vi förklarar inte
det som kallas band, eftersom var och en vet att gitarrens band, av vilket
material de vara månde, inte är annat än små stavar som placeras tvärs över
instrumentets hals för att bilda de kromatiska tonerna i tonskalan.
Verktyget som vi
skall berätta om är inget annat än en passare, som liknar den i figur nr 48.
Från de små "hornen" till ytterkanten av de båda benen är den femton
tum [381,6 mm]. Hela hemligheten med detta verktyg, som ni utan tvivel snabbt
förstår, består i att när dess båda ben är öppnade exakt två fot [609,6 mm] så
har dess två små "horn" en öppning på sexton linjer [33,9 mm], varken
mer eller mindre. Denna passare kan vara gjord av trä, järn eller koppar. Jag
vill bara påpeka att om den är gjord av trä bör dess "horn" och
ändarna av dess ben vara av järn.
Om ni då vill
markera den exakta platsen där ert första band skall placeras så öppnar ni
passaren genom att placera en av dess stora spetsar mot gitarrens sadel och den
andra mot stallets sadel. När detta mått är exakt taget vänder ni på passaren
och placerar ett av de små "hornen" mot sadeln. Ni markerar med det
andra "hornet" på greppbrädan och på detta sätt har ni placeringen av
ert första band.
Glöm inte att den
numeriska ordningen av banden räknas från sadeln intill stämskruvarna. Vänd på
passaren och placera en av de stora spetsarna mot stallets sadel och den andra
på den markering ni nyss gjort på greppbrädan. Vänd sedan åter passaren och
placera en av de små "hornen" på den tidigare markeringen på
greppbrädan. Nu kan ni markera den punkt där det andra bandet skall placeras
och fortsätt på samma sätt ända till slutet, d.v.s. till sjuttonde bandet.
För att riktigt
kunna utföra detta arbete, som fordrar stor noggrannhet, bör ni rita en rät
linje [centrumlinje] som delar greppbrädan i två lika delar från sadeln till
ljudhålet och markera banden på denna linje.
När alla
bandplaceringarna är markerade sågar ni vid varje punkt till tre kvarts linjers
[1,6 mm] djup. Sågen får inte ge ett bredare spår än en halv linje [1,1 mm].
När detta arbete är
slutfört placerar ni i varje spår ett band av ben, elfenben, mässing eller
silver.
Det är nödvändigt
att dessa band får tvingas ner något i sågspåren, där ni som förberedelse har
placerat lim med spateln.
När allt är torrt
filar ni av banden så att de, vid kontroll med en linjal, alla är placerade på
lika höjd över greppbrädan. Denna höjd skall vara en halv linje [1,1 mm].
Ni måste också med
filen runda av änden på varje band och båda sidor om halsen så att handen, när
ni spelar på instrumentet, kan glida längs hela halsen utan besvär.
Slutligen skall
höjden på stallets sadel vara tre linjer [6,4 mm; G: 8,0 mm] över locket och
höjden på sadeln i närheten av stämskruvarna, mätt från de sex skårornas
djupaste del, vara samma som strängarnas höjd vid tolfte facket (band kallas
också fack), vilket befinns vara en höjd på två linjer [4,2 mm] över
greppbrädan.
När alla dessa
arbeten har avslutats återstår inte annat än att på ett prydligt sätt sickla
hela instrumentets kropp, polera och ytbehandla den, ett arbete som helt liknar
det man utför på fiolen.
När gitarren är
ytbehandlad injusterar ni knoppen, stämskruvarna, stallets knoppar med hjälp av
brotschen, under det att ni ger akt på att mellan den första och den sjätte
knoppen skall det vara ett avstånd på tjugosex linjer [55,1 mm; G: 57,5 mm].
Slutligen gör ni med en knivsåg (Se figur nr 49] ett spår i varje hål på
stallet som tjänar till att fasthålla änden av varje sträng. Varje spår går
från hålet mot gitarrens hals. Slutligen sätter ni på strängarna och gitarren
är färdig.
Den gitarr vars
proportioner vi har fastställt och anvisat i denna andra del är
Med mensur menar
man avståndet mellan sadeln, som är i närheten av stämskruvarna, och stallets
sadel.
Tillägg och
rättelser tas tacksamt emot till
|
© |
|
