fryklund1.jpg

 

 

Daniel Fryklund

 

samlare, forskare och pionjär
inom svensk gitarrforskning

 

Av Kenneth Sparr

 

Stockholm, 1997
Senast ändrad 2015-05-24

 


 

Innehåll

 

Inledning

Tidigt samlar- och forskarintresse
Hobbyn som blev en lidelse
Dammsög Europa på musikinstrument och noter
Hemmet som blev ett museum
Tartarin de Tarascon och Molotov
Gitarristiken
Leta och fynda
Fryklund på Internet
Förteckning över Daniel Fryklunds artiklar och böcker med anknytning till gitarr och luta

Kenneth Sparr

Daniel Fryklund  - A Bibliography over His Works And an Introduction to His Biography
Daniel Fryklunds arkiv och samlingar förteckning av Inger Enquist

 

Inledning

 

Den svenske samlaren och privatforskaren Daniel Fryklund är okänd för de flesta inom gitarrvärlden både i Sverige och utomlands trots att han på sätt och vis var pionjär inom forskningen om gitarrens historia. Med denna artikel vill jag presentera honom litet närmare och något uppehålla mig vid hans betydelse inom gitarrforskningen. Gitarren var dock bara en liten del av Daniel Fryklunds intressesfär: han var en stor samlare av musikinstrument av alla tänkbara slag och skaffade sig också en betydande samling av böcker om musikinstrument, musikalier, autografer m.m. Tillsammans med dansken Carl Claudius och svensken Rudolf Nydahl hörde Daniel Fryklund till de mest betydande samlarna av musikinstrument, musikalier och musiklitteratur i Skandinavien under 1800-takets slut och 1900-talet. Carl Claudius var en av grundarna av musikmuseerna i Stockholm och Köpenhamn. Större delen av hans betydande samling av högkvalitativa och unika musikinstrument hamnade i Köpenhamn, men en del även i Stockholm. Rudolf Nydahl grundade sitt eget museum, Stiftelsen Musikkulturens främjande, medan Daniel Fryklund testamenterade hela sin samling till Kungl. musikaliska akademien. Samlingen fördelades mellan akademiens bibliotek och Musikmuseet. Dessa tre personer har haft mycket stor betydelse för att vi i Danmark och Sverige har bland de mest välförsedda musikmuseerna i världen.

 

Tidigt samlar- och forskarintresse

 

Lars Axel Daniel Fryklund föddes den 4 maj 1879 i Västerås. Hans föräldrar var handlanden Lars Fryklund och Maria Sofia Abrahamsson. Han hade två äldre systrar, Ada Laurentia (1874-1953) och Maria (1872-1958). I sitt häfte "Att samla musikinstrument" beskriver Fryklund själv hur han blev intresserad av gamla musikinstrument. När han var barn fick han av sin far en fiol, tillverkad av Daniel Wickström i Stockholm 1784. Det som mest fascinerade den lille Daniel var tillverkaretiketten i fiolen och mest spännande var att den sista siffran i årtalet var svårläst och därför kunde ge upphov till spekulation. Fryklunds far spelade flera instrument (fiol, piano, orgel, flöjt, klarinett och gitarr). Många av faderns instrument var gamla och väckte stort intresse hos den unge Daniel. Efter studier vid gymnasiet i Västerås, där han också spelade fiol i skolorkestern, tog Daniel Fryklund studentexamen 1898. Sedan fortsatte han sina studier vid Uppsala universitet, blev fil.kand. 1903 och fil.dr. 1907 med avhandlingen "Les changements de signification des expressions droîte et de gauche dans les langues romanes et spécialement en français", d.v.s. med inriktning på moderna språk. Under studietiden i Uppsala tog han fiol- och musiklektioner för Lars Zetterqvist och Ivar Hedenblad och medverkade också i Akademiska kapellet. Därefter verkade som lektor i svenska, tyska, franska och spanska först i Sundsvall 1910-1921 och sedan i Helsingborg till sin pensionering 1944.

 

Hobbyn som blev en lidelse

 

Det är dock inte för sin lärargärning eller för sitt språkvetenskapliga arbete som Fryklund haft betydelse utan inom musikinstrumentområdet, d.v.s. hans hobby. Det känns dock lite futtigt att benämna det som en hobby utan snarare handlade det om en livslång och mycket stark lidelse. Närhelst han kom i kontakt med fioler och andra musikinstrument så letade han efter tillverkaretiketter. Han började tidigt att studera litteraturen om musikinstrument och blev som språkman speciellt intresserad instrumentnamnens etymologi. Detta ledde till ytterligare undersökningar i museer och andra samlingar, som tidigt resulterade i uppsatser. Den första var hans undersökning av tyska begrepp för violin, "Einige Deutsche Ausdrücke für 'Geige'", som pulicerades 1913. Denna artikel skulle följas av många ytterligare. Fryklund hade också hört talas om den tidigare nämnde betydande samlaren Carl Claudius och denne blev kanske den främste inspiratören för Fryklunds samlarintresse. I sin broschyr "Att samla musikinstrument" beskriver Fryklund sitt första förvärv av ett antikt musikinstrument. I ett fönster hos en musikhandel i Leipzig omkring 1912 såg han en vacker pochette (d.v.s dansmästarfiol). Efter att ha gått runt kvarteret tio gånger vågade han gå in butiken och fråga om priset. Det var rimligt och han köpte instrumentet. Detta var inledningen till en vild jakt på flera instrument och annat av musikaliskt intresse och denna jakt pågick nästan till hans död 53 år senare.

 

Dammsög Europa på musikinstrument och noter

 

Fryklund reste under sitt liv runt i hela Europa och köpte och tog hem musikinstrument i mängd och högar av musik och musiklitteratur till Sverige. Det förefaller som om han lade det mesta av sina tillgångar på att köpa och samla. Inte undra på att han aldrig gifte sig! Under de första decennierna av 1900- talet var det fortfarande möjligt att få tag på sällsynta instrument och i synnerhet efter 1:a världskriget. Han beskriver hur han köpte några rariteter i Tyskland och var tvungen att betala i stora högar av den då nästan helt värdelösa tyska marken. Många av instrumenten köptes sannolikt också i Sverige och det framgår av hans korrespondens att han fick ta emot åtskilliga erbjudanden från privatpersoner. Enligt Sohlmans musiklexikon omfattade hans samling omkring 900 musikinstrument, ett betydande musikbibliotek med böcker, noter och handskrifter, affischer, bilder och ungefär 10000 autografer och brev. Här fanns också separatsamlingar kring de världsberömda svenska sångerskorna Jenny Lind och Kristina Nilsson liksom kring den danske kompositören August Bournonville. Fryklunds Marseljäs-samling var troligen den mest omfattande och unika i världen. Alldeles uppenbart (och med rätta) var han synnerligen stolt över sina samlingar och dessa var tillräckligt omfattande för att sysselsätta honom med efterforskningar under hela hans långa liv. I sina böcker "Musica" och "Collection Fryklund" har han närmare beskrivit samlingarna.

 

Hemmet som blev ett museum

 

Från 1921 förvarade han samlingarna i sin vackra sjurumslägenhet på tredje våningen på Wieselgrensgatan 8 B i Helsingborg. Han arrangerade ofta egna utställningar i andra museer, men samlingen var huvudsakligen förvarad i bostaden som nästan förvandlades till ett museum. Lägenheten var mycket knappt möblerad med det allra nödvändigaste och det mesta av utrymmet upptogs av musikinstrument, böcker, autografer m.m. På köksväggarna förvarades hans blåsinstrumentsamling! Till och med tamburen var fylld med instrument. Hans samling av autografer låg inlindade i tidningspapper, spridda över hela lägenheten. Hans gäster bjöds ofta på vin, kakor och chokladbakelser. Atmosfären förhöjdes med levande ljus, blommor och draperade trikolorer. Fryklund var mycket känslig för stämningar.

 

Huvuddelen av hans artiklar, häften och böcker behandlar hans egen samling, men ofta ledde detta till efterforskningar i andra samlingar och bibliotek. Många av hans artiklar trycktes i små upplagor på 25-200 exemplar på hans egen bekostnad. De tycks huvudsakligen ha delats ut till vänner, kolleger och bibliotek och många exemplar som kommit i mina händer har skrivna dedikationer av Fryklund. På grund av de små upplagorna är dessa tryck svåra att hitta i dag. När Fryklund, efter en lång tids sjukdom, dog den 25 augusti 1965 på Bergalids vårdhem, hade han i sitt testamente förordnat att hans egendom skulle tillfalla Kungl. musikaliska akademien. Hans samling av musiklitteratur och musikalier hamnade huvudsakligen i akademiens bibliotek och musikinstrumenten i Musikmuseet. Hans privata arkiv förvaras på Musikmuseet. Det omfattar 28 kapslar med hans manuskript, noteringsböcker, korrespondens (10 kapslar), personliga handlingar, manuskript till artiklar, gästböcker, fotografier m.m. och det förefaller att vara ganska komplett. Han tycks inte ha slängt någonting. Han gjorde omsorgsfulla noteringar var, när och av vem han köpte sina instrument. I arkivet finns vidare en kronologisk förteckning över hans inköp mellan 1930 och 1953. Som jag har nämnt ovan så lät han trycka flera kataloger över sina samlingar och han lade ner mycken möda på att få fram så mycket information som möjligt om varje instrument. Hans korrespondens visar att han hade ett rikt nät av kontakter över hela världen inkluderande samlarkolleger, musikforskare, musikinstrumenthandlare, och instrumentmakare och andra specialister inom samma intresseområde. Han hade nära kontakt med musikforskaren och dåvarande chefen för Musikmuseet, Tobias Norlind. Deras korrespondens är bevarad och omfattande. Fryklund besökte också Norlind i Stockholm flera gånger varje år för att diskutera deras stora gemensamma intresse: musikinstrument.

 

Tartarin de Tarascon och Molotov

 

Vi har bara få beskrivningar av Fryklund som person. En sådan kan dock återfinnas i Ruben Edelmans minnesteckning över Fryklund. De var vänner och båda medlemmar av Alliance française i Helsingborg. Edelman beskriver Fryklund som en tillbakadragen men tillgiven person som visade enorm tacksamhet över minsta tillmötesgående eller vänlighet. Detta bekräftas av andra som en gång kände honom. Som lärare var han synnerligen energisk och alltid väl förberedd. Han handlade eller bestämde sig inte förrän han grundligt hade funderat och han var alltid synnerligen noga med att göra rätt. Man har jämfört honom med Tartarin de Tarascon, den franske ungkarlen och samlaren, som beskrevs av Alphonse Daudet. Fryklunds likhet med den sovjetiske politikern Molotov resulterade i många karikatyrer, som återfinns i hans arkiv och Fryklund var själv uppenbart road av denna likhet.

 

Daniel Fryklund var en man med regelbundna vanor. Varje dag vid samma tidpunkt gick han hem, drack kaffe eller te, åt två kakor och rökte en cigarett. Sina andra måltider åt han på Nya Sällskapet-Handelsklubben i Helsingborg och han satt alltid på samma plats i en gammal skinnklädd soffa. När lokalen renoverades och den gamla soffan slängdes blev Fryklund alldeles förvirrad och opasslig. Trots sin tillbakadragenhet deltog han i många sociala sammanhang och var medlem i sällskap och föreningar, däribland Alliance française från 1930 och ordförande där från 1940. 1932 blev han associerad medlem av Kungl musikaliska akademien och 1950 hedersledamot i Musikmuseets vänner. I Helsingborgs museiförening var han ordförande till 1955. Han fick flera utmärkelser, bl.a. av franska staten. Han blev både "officier de l'Académie française" och tilldelades "La Croix de Chevalier de la Légion d'Honneur" in 1937. 1956 tilldelade Kungl. musikaliska akademien honom medaljen "För tonkonstens främjande".

 

Gitarristiken

 

På ett område förblev Fryklund förbisedd av specialisterna och det var hans insatser inom gitarrhistorien. Han skaffade sig en betydande och till stora delar unik samling av framför allt franska tryck med sång och gitarr från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Sammanlagt består denna av inte mindre än 72 kapslar bl.a. innehållande 67 bundna volymer med musik för sång och gitarr. Jag har uppskattat antalet nämnda arrangörer av gitarrackompanjemang till ca 200, de flesta i dag helt okända. Några har gjort emellertid gjort sig bemärkta i gitarrhistorien: Carcassi, Carulli, Castro de Gistau, Coste, Doisy, Molino och Sor. I samlingen finns många unika tryck, vilket sannolikt beror på att mycket av denna repertoar senare betraktades som helt omodern och slängdes. Den ansågs väl heller inte riktig värdig att införlivas i bibliotekens samlingar och därför är bibliotekens bestånd i dag synnerligen ofullständiga när det gäller detta material. Men han hade också andra gitarrtryck i sin samling, bl.a. ett stort antal duetter av Ferdinando Carulli, varav en del bara finns i dessa exemplar. Andra mer eller mindre unika tryck är t.ex. Paganinis tre kvartetter för fiol, altfiol, gitarr och cello. Hans samling innehöll också ett stort antal gitarrer och lutor, däribland ovanliga och vackra exemplar av lyragitarrer samt flera hybridformer som harpolyre, guitare d'amour, guitare-harp, harp-lute- guitar m.fl.

 

Fryklunds viktigaste verk inom gitarrhistorien var hans artikel från 1931, "Bidrag till gitarristiken", som publicerades i Svensk tidskrift för musikforskning. Kanske avsikten från början helt enkelt var att recensera eller ge en kommentar till österrikaren Josef Zuths "Handbuch der Laute und Gitarre", som hade publicerats 1926. Men Fryklunds anmälan utvecklades till en lång artikel, synnerligen rik på information och på många punkter kompletterande Zuths bok. Fryklund hade själv brevkontakt med Zuth 1931-1932. Han skickade "Bidrag till gitarristiken" till denne och en korrespondens kom i gång. Zuth var uppenbarligen mycket intresserad av att i sitt stora gitarrencyklopediska projekt utveckla ett samarbete med Fryklund och han frågade dessutom Fryklund om denne var intresserad av att översätta "Handbuch der Laute und Gitarre" till svenska och franska. Det som kunde ha blivit ett fruktbärande samarbete avbröts med Zuths bortgång i augusti 1932. Fryklund hade också kontakt med engelsmannen Philip J. Bone 1932. Bone hade 1914 publicerat sin "The Guitar and Mandolin", men kontakten mellan Fryklund och Bone blev mycket kortvarig och inskränker sig till några korta brev huvudsakligen rörande svårigheterna att få tag i Bones bok. 1934 publicerade Domingo Prat sin omfångsrika uppslagsbok "Diccionario de Guitarristas" i Argentina. Prat hade också en stor ambition att fånga in all information om gitarren, men det är alldeles uppenbart att Fryklunds arbete och samlingar var helt okända för honom. Fryklund sökte emellertid kontakt med Prat, förmodligen 1938, och i Fryklunds arkiv finns ett brev från Prat daterat den 14 september 1938. Av det framgår att Fryklund efterlyste ett exemplar av Prats bok (den hade tryckts i en begränsad upplaga och tog snart slut) och att Fryklund sannolikt samtidigt hade skickat "Bidrag till gitarristiken". Inte heller med Prat fortsatte dock korrespondensen. Av någon anledning (sannolikt p.g.a. att artikeln var skriven på svenska) spreds inte den information som Fryklund meddelat i sin artikel till senare gitarrforskare. Bone tog ingen notis om den i nyutgåvan av sin "The Guitar and Mandolin", som trycktes på nytt 1954. Inte heller Stewart Button, som 1989 gav ut sin annars innehållsrika avhandling "The Guitar in England 1800-1924", kände till Fryklunds artikel trots att den innehöll värdefull information om sällsynta engelska gitarrskolor och andra tryck. Fryklund hade också behandlat lyragitarren mer ingående i den nämnda artikeln, men även i en separat artikel och en liten skrift. Stephen Bonners bok, "The Classic Image" från 1972, som är ett specialarbete om lyragitarren, hade blivit bra mycket bättre och fullständigare om författaren hade utnyttjat Fryklunds forskningar, ja han kanske inte ens hade skrivit den! Det finns flera exempel på gitarrforskare som ignorerat Fryklunds information och det är egentligen först amerikanen Matanya Ophee som i sin artikel "Hommage au beau sexe" (Gitarre & Laute 10/1988, Heft 2, ss. 15-24) påpekat Fryklunds viktiga insatser inom gitarrforskningen.

 

Leta och fynda

 

Fryklunds "Bidrag till gitarristiken" är i mycket baserad på hans egen samling av musik för gitarr och den är därför en bra introduktion till denna. Tyvärr är det inte helt enkelt att lokalisera enskilda tryck eftersom det mesta är okatalogiserat och fördelat mellan Statens musikbibliotek och Musikmuseet i Stockholm. En god början är att söka gitarrskolor i Musikmuseet och noter i Statens musikbibliotek. Största problemet finns i Statens musikbibliotek eftersom man kan tvingas till ett tidsödande arbete att söka igenom alla 72 kapslarna med mängder av tryck (jag talar av egen erfarenhet). Detta sökande ger ibland oväntade resultat. Jag fann t.ex. en tidigare helt okänd sång av Fernando Sor i detta material (den var också till synes okänd för Fryklund själv!) och de delvis unika gitarrduetterna av Carulli uppenbarade sig plötsligt. Om sången av Sor se min artikel "En okänd sång av Fernando Sor i Sverige", Gitarr och Luta 27/1994 nr 4 s. 23-25.

 

Lika imponerande som samlare är också Fryklund som privatforskare. Jag känner stor beundran och respekt för hans förmåga att hitta information och hans noggrannhet i in i minsta detalj. Han har verkligen lusläst all tillgänglig litteratur och gjort mycket noggranna observationer. Det är svårt att beslå honom med sakfel och hans misstag är ytterst få. Det enda mer uppseendeväckande jag lyckats hitta i "Bidrag till gitarristiken" är att han inte diskuterar eller alls verkar vara medveten om skillnaden mellan portugisiskans "guitarra" och "violão". Med "violão" menar portugiserna "gitarr" (jämför "vihuela"!) och med "guitarra" den portugisiska varianten av "The English Guitar", d.v.s ett cister- liknande instrument med metallsträngar. Som gitarr- och lutaintresserad kan man möjligen beklaga att hans intresse för musik och musikinstrument var så vittomfattande att han bara kunde ägna en del av sin samlarnit och forskning åt just "våra" instrument. Tänk om Fryklund, Josef Zuth, Philip J. Bone och Domingo Prat hade förenat sina krafter kring forskningen om gitarr och luta, vilken uppslagsbok vi kunde ha haft i dag!

 

Fryklund på Internet

 

Denna artikel har tidigare varit införd i Gitarr och Luta 30/1997 nr 1 s. 11-14 och är en bearbetning av min artikel "Daniel Fryklund - a Devoted Collector of and Researcher on Musical Instruments and other Musicalia. Bio-bibliographical Introduction and a Translation of His "Bidrag till gitarristiken" [Contributions to Guitar Studies]" som bara finns tillgänglig på Internet. Har du tillgång till detta så kan du få veta mer om Daniel Fryklund och framför allt hela hans artikel "Bidrag till Gitarristiken". Dock är allt på engelska. Du hittar materialet på följande länkar:

 

Daniel Fryklund - A Bibliography of His Works And an Introduction to His Biography
Daniel Fryklund - a Translation of His "Bidrag till gitarristiken" (Contributions to Guitar Studies). Part One
Daniel Fryklund - a Translation of His "Bidrag till gitarristiken" (Contributions to Guitar Studies). Part Two
Daniel Fryklund  - A Bibliography over His Works And an Introduction to His Biography

 

Förteckning över Daniel Fryklunds artiklar och böcker med anknytning till gitarr och luta

 

Bidrag till gitarristiken. (Svensk tidskrift för musikforskning 13/1931, s. 73- 129).

 

Colascione och colascionister. (Svensk tidskrift för musikforskning 18/1936, s. 88-118).

 

Collection Fryklund. Musica. Hälsingborg 1929. 109 s.

 

Collection Fryklund, Hälsingborg. (Glareana No. 5/6 1953, s. 4-6).

 

Collection Fryklund 1949. Hälsingborg 1949. 50 s.

 

Förteckning på Edward Lights musikaliska verk Hälsingborg 1931. 25 s.

 

Musikbibliografiska anteckningar. (Svensk tidskrift för musikforskning 10/1928, s. 158-203).

 

Samlingen av musikinstrument i Hälsingborgs museum. 42 s. (Kring Kärnan 1939 s. 5-42).

 

Studier över lyragitarren. (Svensk tidskrift för musikforskning 9/1927, s. 117- 148).

 

Une lyre-guitare d'Ory. Helsingborg 1957. 12 s.

 

Hedvig Boivie, Några svenska lut- och fiolmakare under 1700-talet. (Ur nutidens musikliv 2/1921, s. 62-63].

 

W. L. von Lütgendorff, Die Geigen- und Lautenmacher vom Mittelalter bis zur Gegenwart... Viol- och lutmakare från medeltiden till nutiden. W. L. Lütgendorff: (Svensk tidskrift för musikforskning 4/1922 s. 101-108)

 

© Kenneth Sparr