LUTROS1.jpg

Instrumentbyggarkurserna
p Marholmen -
unika i vrlden

 

Av

 

Kenneth Sparr

 

Senast ndrad 2015-05-05

 

This article in English
Rapport angende tillverkning av klavikord efter NM 264.785 fr Musikmuseet vid instrumentbyggarkurs p Marholmen 26 juli - 12 augusti 1999

Johan Gabriel Hgwall - fortepianomakare i Gteborg
Kenneth Sparr

 


1980 deltog jag i instrumentbyggkurserna p Marholmen fr frsta gngen. Kurserna hade startat redan ret innan, 1979, och vid mnga tillfllen har jag hrt berttas om det ordnade kaos som rdde den frsta sommaren. Det var vgat av HansErik Svensson och Arne Lindberg att dra i gng detta stora projekt som 1996 fr 18:e gngen kunde genomfras med vanlig bravur. Nr man rknar samman de instrument som har byggts, ett drygt 50-tal klavikord, 74 lutor, 11 gitarrer och tre cistrar, s har man all anledning att bli imponerad. Vi r ocks mnga som har anledning att vara tacksamma ver HansEriks och Arnes pionjrinsatser fr terupplivandet av gamla hantverkstraditioner betrffande tillverkning av musikinstrument och d i synnerhet klavikord och luta. Jag vgar nog pst att Marholmens instrumentbyggkurser r unika i vrlden och egentligen frtjnar en vsentligt strre uppmrksamhet n de hittills har rnt.

 

SPARR.JPG

 

 

Artikelfrfattaren med sin Martin Hoffmann-luta 1997 (foto Anders Lindfors).

 

Frihet och mat

 

minns mycket vl min frsta sommar p Marholmen. Jag hade bestllt en klavikordbyggsats frn USA och det var med nd och nppe den hann fram till kursens brjan. Jag hade hela familjen (hustru Anneli och tv barn, Gustav 3 r och Sanna 7 r) med mig. Det pgick nmligen samtidigt en vxtfrgningskurs, som hustrun deltog i. Resan till Marholmen frn Nynshamn med familjen blev redan den ett litet ventyr: frn den karga skrgrdsnaturen i Nynshamn, genom storstaden Stockholm och den frodigare roslagsnaturen till smultronstllet Marholmen. Vi hll p att inte hitta dit: skyltningen till skolan var p den tiden inte verdrivet tydlig fr man vl sga och vi krde fel ett par gnger. Den dr knslan att inte riktigt vara sker p vgen till Marholmen har jag sedan dess alltid upplevt. Det r kanske s med smultronstllen och gldjen blir desto strre nr man vl finner dit. Sjlv hade jag erfarenhet av folkhgskolekurser tidigare: Geijerskolan i Ranster med dess ltt religisa prgel och Gripsholms folkhgskolas litet mer opersonliga stil i en historietyngd milj fylld med portrtt av betydande svenskar. Marholmen blev en alldeles ny och fr mig perfekt upplevelse. Jag lskar nmligen stor frihet, god mat, att bada och att arbeta med bde hnder och hjrna. Det finns alltid en knsla av stor frvntan och gldje nr man frsta kursdagen kr upp p grusplanen mellan de skna och karaktrsfulla byggnaderna. D r det verkligen semester och sommar.

 

Frsta bygget

 

Instrumentbyggarna hll de frsta ren till i lrosalen i huvudbyggnaden eftersom det nya huset nnu inte fanns. Hrliga dofter spreds frn kket och det var alltid nra till maten. Vi var mnga som trngdes i det vackra, men kanske inte s ndamlsenliga rummet. Jag satt i mitten och var omgiven av entusiastiska byggare, ldre och yngre, tjejer och killar, lngs vggarna. Trngseln var stor och vxte efterhand som kursdeltagarna spred ut sina prylar och instrumentdelar, men detta stod man grna ut med i det trevliga sllskapet. Det var en brokig samling instrument som deltagarna slet med: dr fanns jag, Johan Denke, Anders Eriksson och Martin Haag med klavikord, Lars-Gunnar Bergmo med portativ, Birsen Battal, Mats Guilletmot, Ulrika Holmer, Ingemar Nilsson, Rickard Stlbrand, Nikolai Suurst och Peter Thelenius med lutor, Marie Selander med epinette des Vosges, Bengt Matern med cembalo och Jnos Mrtony med fiddla. Jag kom som novis och hade just inte s mycket erfarenhet av snickeri och framfr allt inte av finsnickeri.

 

SID28a.JPG

 

Delarna som ska bli en luta.

 

Jag kunde d inte frestlla mig vilken betydelse instrumentbyggkurserna skulle f i mitt liv, men jag blev nog frlst redan frsta dagen. Att sedan instrumentet blev klart under kursen gjorde vl sitt till. Klavikordet blev vl inte s srskilt bra som musikinstrument betraktat, men det var inte kursledningens fel. Byggsatsen hade nmligen tskilliga brister.

 

gustav (1).jpg

 

 

Gustav till vnster och Arne Lindberg till hger och med det pbrjade klavikordet i mitten.

 

Sonen Gustav, d tre r gammal, stod ofta vid sidan av mig nr jag byggde och hll mig i rsnibben. Det var inte helt ltt att koncentrera sig d. Gustav tyckte vl inte att det var s kul att pappa gnade sig t instrumentbyggeri i stllet fr att gna sig t Gustav. Sonen associerade sedan "Marholmen" med "semester" och han ville sedan under flera r inte ka p "semester". Nej, kombinationen sm barn och byggande av musikinstrument r inte helt okomplicerad. Dottern Sanna roade sig dock med HansEriks dotter sa och de lyckades bl.a. till sin stora gldje och frskrckelse fnga ngra sm abborrar som de med skrckblandad stolthet omgende visade upp.

 

Omvrlden frsvann

 

Men Marholmen r fr mig inte bara instrumentbygge ven om detta naturligtvis r den viktigaste ingrediensen. Redan det frsta ret fattade jag tycke fr de andra specialiteter stllet kan erbjuda: den rikliga och synnerligen vlsmakande fr att inte sga kulinariska mathllningen, de enkla men vackra och mysiga rummen, den intima och kamratliga atmosfren mellan personal och kursdeltagare, den frihet och den ppenhet som fanns, den fina naturen med bad och bastu alldeles in p knuten, de hrliga utflykterna till sjss och till lands. Det var problem med frskvattnet de frsta ren och jag kan nnu knna smaken av det saltblandade vatten man borstade tnderna i, om man nu hade tid att gra det. Det var ganska s vild natur runt sjlva kursgrden. Ingen stor konferens- och semesteranlggning fanns nnu. Men det geografiska omrde man rrde sig i var dock mycket begrnsat, egentligen bestende av en triangel med punkterna i matsal/verkstad, elevbyggnad och badbrygga. De som inte gnade sig t bad och/eller bastu rrde sig bara mellan tv punkter. En annan mrklig upplevelse r det ointresse kursdeltagarna snart visar fr vad som sker i omvrlden. Man tittar inte p TV, man lser inte dagstidningar och Marholmen fr helt enkelt utgra vrlden. Kursdeltagarna kommer varandra vldigt nra eftersom man bara med undantag fr ngra timmars smn varje dygn, arbetar, samtalar, ter, badar och bastar tillsammans i tre veckor. Det fanns mycket lekfullhet och vi frskte vertrffa varandra i konstiga hopp frn trampolinen och i vem som kunde f varmast och st ut lngst i bastun. Ett minnesvrt tillflle 1980 var nr vi frskte snka en roddbt med hjlp av ett stort antal nakna karlar. Det lyckades dock inte trots ihrdiga frsk. Mycket musicerande har det blivit: alltifrn Birsen Battals spel p sg, det enkla klinkandet p luta eller klavikord till musikaliska hjdpunkter i villan.

 

Spelklar luta

 

Sedan har jag under de fljande 17 ren lyckats klmma in mig p mnga kurser och det har blivit tskilliga instrument, renoveringar och reparationer. Vi r ngra stycken som har varit flitiga som deltagare under rens lopp. Minnesbilderna frn alla somrar flyter ihop ngot, mste jag erknna. Ngra somrar kom jag dit som beskare, men blev omedelbart frskrckligt avundsjuk p dem som fick bygga. 1984 kom jag att bygga mitt allra frsta riktiga instrument, en tiokorig luta efter Hans Frei, verksam under 1500-talet. D hade den nya byggnaden tillkommit och vi kunde hlla till i funktionellt sett bttre, men inte lika vackra lokaler. Jag har alltid jobbat intensivt och relativt fort (ibland lite slarvigt). Lutan blev spelklar i slutet av kursen och jag var mycket stolt. Den var det frsta instrument jag hade byggt nstan frn grunden. Men jag mste erknna att i allt vsentligt var det Arne Lindbergs frtjnst att bygget gick s bra som det gick.

 

SID30a.JPG

 

Balkarna hyvlas p lutlocket.

 

I lutbygget ingr det en del kritiska moment, som kan vara nog s stressbefrmjande fr eleven, men i synnerhet fr lraren som p ett helt annat stt inser den mngd mda, svett och nstan trar som fr gnas t att rtta till eventuella missgrepp. Det man inte riktigt hinner med under de tre veckor som kursen pgr r ytbehandling av instrumenten. En del kan man gra hemma sjlv, men det r alltid en bra urskt fr att f tervnda till Marholmen fljande sommar om s bara fr ngra dagar. S gjorde jag ocks 1985.

 

Lukta p tret

 

Vilken knsla det r att den frsta kursdagen st infr den lilla hgen med trbitar som s smningom med stor, men gldjesam mda, skall utvecklas till ett frdigt musikinstrument! Att knna p, betrakta och lukta p tret, att vlja virke till lutans spn vcker en lust som r svr att beskriva i ord. Vad mnga av de nya kursdeltagarna kanske inte omedelbart begriper r det lnga frberedelsearbete Arne och HansErik har lagt ner under vinter och vr med mnga timmar och dagar vid bandsgar, planhyvlar och planering fr kommande kurs. Ett mnga gnger skert bde trttande och lngtrkigt arbete, som nd krver koncentration och noggrannhet. Deras arbete fre och under kurserna r helt avgrande fr de resultat deltagarna stadkommer vill jag nog pst. Det som r alldeles speciellt med kurserna r att deltagarna fr tillflle att utveckla alla sidor av den mnskliga naturen. Det r inte bara frga om hnders verk utan i nstan lika hg grad intellektuella processer och man blir imponerad av den uppfinningsrikedom och kreativitet som utvecklas hos mnga under de gynnsamma betingelser som Marholmen-kurserna bjuder p. Den som r road av att studera mnskligt beteende i olika situationer har hr rikligt med skdningsobjekt, eftersom man knappast kan dlja sin egentliga personlighet under byggprocessen. Man blir helt enkelt fullkomligt sig sjlv, de flesta gnger p gott och i ngot enstaka fall p ont.

 

Brdhg och hfte

 

Sjlva byggprocessen varierar naturligtvis beroende p vilken typ av instrument deltagarna bygger. Under ren har Arne och HansErik utvecklat ett till stora delar sjlvinstruerande skriftligt kursmaterial som beskriver processen steg fr steg. Det lter bekvmt och enkelt: en brdhg och ett hfte med instruktioner hur man skall gra. Det r vl bara att stta igng! Det r dock en nstintill omjlig uppgift att s noga beskriva byggprocessen i ord och bild att det blir fullstndigt begripligt och klart. Dels intrffar det hela tiden verraskningar och man gr oundvikligen strre eller mindre misstag eller andra avvikelser i processen. Frstelsen av skrivna instruktioner varierar ocks frn mnniska till mnniska och det r mrkvrdigt hur mnga tolkningar som kan gras av samma text. De skrivna instruktionerna r dock ett bra hjlpmedel som innebr att Arne och HansErik kan gna sig t viktigare saker n att ge anvisningar steg fr steg. Fr nybrjaren r det alltid svrt att avgra var, nr och hur de viktiga momenten i byggprocessen intrffar och man kan ltt frspilla mycket energi p att slipa och slipa p sdant som aldrig kommer att synas eller dr man i stllet kunde anvnt ett skrande verktyg. Det finns ocks en tendens hos den oinvigde att i ondan problematisera och komplicera delar av arbetet som egentligen r enkla och att p motsvarande stt i alltfr hg grad frenkla dr det fordras eftertanke och koncentration.

 

SID33a.JPG

 

Klavikord och Grobert-gitarrer infr provspelning.

 

Sjlv tycker jag att instrumentbygget gett mig aningar om hur erfarna hantverkare kan arbeta. Min beundran har stndigt kat fr skickligheten, intelligensen och det estetiska sinnet hos de gamla mstarna som under betydligt primitivare frhllanden kunde skapa och tillverka s vackra och ndamlsenliga freml. Denna insikt kan faktiskt ocks tillmpas i mnga andra sammanhang i tillvaron. Musikinstrumentbygge ger dessutom grundliga och viktiga kunskaper i allmnt finsnickeriarbete, ytbehandlingsmetoder, anvndning och sktsel av verktyg och maskiner. Klavikordbyggarna lr sig dessutom att arbeta med grundlggande frglra, att blanda pigment, att prova frgsammansttningar m.m. Den som r musiker skall heller inte underskatta vrdet av att frn grunden lra sig hur ens instrument r konstruerat och fungerar.

 

Paganinis gitarr

 

I ngra r hade jag bearbetat Arne Lindberg fr att han skulle inkludera en kopia av en ldre gitarr i kursprogrammet. Motivet fr detta var helt och hllet egoistiskt. Jag hade nmligen sjlv stor lust att f ge mig p denna uppgift. Senare visade det sig att intresset nd var rtt s stort fr att bygga denna gitarr. Jag frstod varfr Arne drog en aning p det hela: en ny instrumenttyp innebr nmligen vldigt mycket frberedelsearbete fr kursledningen. Bearbetningen hjlpte emellertid: jag och Mats Guilletmot fick bli frskskaniner och byggde de frsta gitarrerna 1987 efter en ritning av en gitarr av fransmannen Grobert. Fr vrigt ett instrument som hade gtt igenom bde Hector Berlioz' och Paganinis hnder.

Hr r ngra bilder av den frdiga Grobertkopian.

 

gro1 (1).jpg

 

gro2 (1).jpg

 

Genom ett alltfr flitigt badande och hoppande frn trampolinen brt Mats armen och kunde inte avsluta sitt bygge. Han hade frskrckligt ont och vi led alla med honom. Detta r typiskt fr Marholmen: de f kroppsliga skador som uppkommit under ren har sllan eller aldrig haft samband med instrumentbygget trots att det erbjudits rikliga tillfllen att bde skra, sga och hyvla sig sjlv eller andra.

 

SID34.JPG

 

Bestrngning av klavikord krver fingerfrdighet.

 

En sommar p Marholmen gnade jag t att reparera ngra gamla gitarrer jag hade ftt tag i. Detta blev en nyttig erfarenhet och gav nya kunskaper om gamla musikinstrument. Jag tror att det var i samband med denna kurs som kubanen Javier Hernandez dk upp och skulle bygga luta. Frutom att vara en duktig gitarrist var han en flyhnt, skicklig och innovativ instrumentbyggare. Han hade dessutom med sig starka och goda kubanska cigaretter, som han flitigt bjd runt. Javier kom sedan att verka som assistent t Arne och HansErik under ngra sommarkurser.

 

Eldprov fr ktenskap

 

Jag hade slt mitt frsta klavikord och hade vl under rens lopp lite avundsjukt kikat p dem som byggde klavikord. Det sg ltt ut jmfrt med att bygga luta: snickra ihop en lda och sedan fylla den med trbitar, strngar, naglar och allt vad det heter. 1992 fick jag chansen att bygga ett klavikord efter ett original av Philip Jacob Specken, under HansEriks stndigt inspirerande, utmanande och kunniga ledning. Jag hade lurat med mig hustrun som medbyggare. Det som kunde blivit ett eldprov fr ktenskapet blev en angenm gemenskap ven om hustruns entusiasm fr instrumentbygge ligger lngt efter mitt. Hon visade dock bde utmrkt smak och handlag nr det gllde att mla klavikordet. Det var en helt annorlunda upplevelse att bygga klavikord jmfrt med luta, mindre komplicerat p ett stt, men med ett strre utrymme fr klangfrbttringar efter det att instrumentet r frdigbyggt. I musikmuseet i Bryssel hade jag ngon gng i brjan p 90-talet hittat en ritning p en barockgitarr frn 1700-talet av fransmannen Grard J. Deleplanque, som jag hade stor lust att prova p att bygga. Jag hade lnge beundrat Arne Lindbergs vackra kopia p en gitarr av den franske mstaren Voboam. Jag bearbetade Arne som vanligt fr att f bygga en kopia p Deleplanque-gitarren och projektet realiserades 1993. Den var sparsamt utsmyckad, men de f inlggningar som skulle gras tog nd mycket tid att utfra. Den har hittills blivit den enda byggda barockgitarren, vilket r litet synd eftersom det r intressant att jmfra likadana instrument. Den frdiga Deleplanquekopian:

 

dele1.jpg

 

dele2.jpg

 

Det finns vl vackrare barockgitarrer att kopiera, men jag blir frnrmad nr hustrun kallar den fr "paddel"!

 

SID36.JPG

 

Frdig kopia av Spechenklavikord, byggd av frfattaren.

 

Har man vl byggt sitt klavikord, s behver man ngot att stlla det p. Instrumentet blir frst d en "helhet". 1994 blev det s bygge av en benstllning. terigen visade jag min okunnighet genom att tro att det skulle bli en enkel match och att det skulle man vl klara p en vecka. Det tog mer tid n s, naturligtvis, och min respekt fr kunnigt hantverk kade i lika mn. Flera bilder p klavikordet:

 

speck1.jpg

 

speck2.jpg

 

speck3.jpg

 

 

Mstarprov

1995 var det dags fr "mstarprovet" inom lutdelen av instrumentbyggkursen: den trettonkoriga barocklutan efter Martin Hoffmann. Bara en hade byggts tidigare s bde Arne och jag var nyfikna p hur den skulle lta. Jag hade frberett en del hemma. P skruvldorna p originalinstrumentet fanns en del dekorativa utsmyckningar, som jag grna ville efterbilda, bde fr utseendets skull, men ven fr att f en liten utmaning och nya kunskaper. Det tog tid, men gick frvnansvrt bra och problemen kom senare nr allt detta skulle passas in p instrumentet. Tr r ett levande material och bestmmer sjlvt till en del hur det vill forma sig. Det r bara att anpassa sig.

 

SID37.JPG

 

13-korig barockluta efter Martin Hoffmann provas i verkstaden.

 

Min Hoffmann.jpg

 

 

Min frdiga Hoffmannluta:

 

Sommaren 1996 var jag tillsammans med Daniel Nobla, "frvisad" till "Retrtten" dr vi bda arbetade med renovering av tv gamla pianon. Jag hade rddat ett gammalt hammarklaver av Johan Gabriel Hgvall (frn 1810-talet) som var p vg till slakt och Daniel hade ett senare instrument av Pehr Rosenwall att arbeta med. "Frvisningen" till Retrtten var mycket uthrdlig och vi hade ett trevligt samarbete. Behvde man mer sllskap var det bara ngra steg till de vriga kursdeltagarna.

 

Villaorgier

 

Musikinstrumentens huvudsakliga uppgift hr i tillvaron r dock inte att bli byggda utan att vara instrument fr musicerande. Flera somrar har vi haft frmnen att ha Mikko Korhonen som "instrumentprovare" och han har gett oss mnga musikaliska orgier i den hgre skolan genom sina improvisationer p alla de sorters klavikord. Dessa orgier har oftast utspelats i finrummet i villan, dr man kunnat luta sig tillbaka i ngon av de obekvma, rtt s fula, men imponerande nyrokokosofforna.

 

SID38.JPG

 

En vacker kursskrd av lutor och Grobert-gitarrer.

 

Mikko bjd oss 1996 p en sknt klingande kombinerad orgel- och klaverkonsert i den vackra och sknt belgna Lnna kyrka, som vi fick ta oss till genom det urldriga roslagslandskapet. P hemvgen efter konserten ackompanjerades vi av en fantastisk solnedgng, en vrdig avslutning p en mycket fin upplevelse. Minnesvrd r dessutom Mikkos konsert i det renoverade semesterhemmet samma r. Ngra, men tyvrr alltfr f duktiga lutspelare har fungerat som "instrumentprovare". Beate Dittmann kom 1995 frn Tyskland och bjd p en egen konsert med tidig musik fr luta, men provspelade ven de frdigbyggda lutorna.

 

Internet rekryterar

 

Ett spnnande och stimulerande inslag i instrumentbyggkurserna har varit det internationella inslaget med deltagare frn Tyskland, Kuba, Schweiz, Norge, Finland och USA. En hel finsk koloni med framfr allt Pekka Vapaavuori som flyhnt byggare, entusiast och inspiratr har funnits med p kurserna under mnga r. En av kursdeltagarna 1996, 70-rige Robert (Bob) Buzzard frn New Mexico i USA, hade rekryterats med modernaste teknik: via Internet och det e-postntverk som finns mellan intresserade lutenister vrlden runt. Andra trevliga avbrott i instrumentbygget har varit de mnga beskare som dykt upp ngon eller ngra dagar. Det har varit slkt och vnner till byggarna, tidigare kursdeltagare, musiker, museifolk m.fl. Ibland har beskarna haft med sig intressanta saker att visa upp, t.ex. nr Felix Wolff frn Musikmuseet hade med sig sin strngdragningsmaskin efter gammal modell, som vi med stor entusiasm sjlva fick prova.

 

SID39.JPG

 

Inspelning med lutor frn Marholmen i Grdinge kyrka.

 

Sist, men inte minst finns det anledning att framhlla instrumentbyggkursernas inslag av experiment och utveckling. Kommer man som kursdeltagare vid ngot enstaka tillflle r detta kanske inte s uppenbart, men fr dem av oss som har deltagit under mnga r r det alldeles tydligt. Arne och HansErik har haft en stndig strvan att utveckla arbetsmetoder och att ska efter en kvalitativ frbttring av musikinstrumentens egenskaper tillsammans med kursdeltagarna. Instrumentbygget blir en fruktbar dialog mellan lrare och elev dr mnga ider stndigt dyker upp. En hel del av dessa ider r vrda att anvndas vidare, annat hamnar p skrphgen. Man gr smrre frndringar och justeringar utifrn tidigare erfarenheter, provar och lyssnar, antar eller frkastar. ven p detta stt blir Marholmen-kurserna unika: ingen annan stans i vrlden har man kunnat samla den erfarenhets- och kunskapsbank som finns hr. Fr min del har instrumentbyggkurserna p Marholmen framkallat ett svrartat beroende och jag har sedan mnga r svrt att frestlla mig en sommar utan dem.

 

Marholmenkursen 1998

 

Sommaren 1998 byggdes inte lika mnga instrument, som tidigare. Det innebar ett lugnt tempo. Tre lutbyggare fanns p plats: Alan Jowett frn Kanada, Jorge Bertholdo dos Santos frn Portugal och Mikael Forsberg frn Sverige. Samtliga tre hade upptckt kursen p Internet och genom denna hemsida! Sjlv deltog jag som gitarrbyggare igen, denna gng med att gra en kopia av en gammal gitarr som jag sjlv ger. Jag var nyfiken p att jmfra klangskillnader mellan en kopia och originalinstrumentet. Naturligtvis r det nra nog omjligt att framstlla en exakt kopia av ett gammalt instrument och alla jmfrelser kommer drfr att halta.

 

Kenneth1.jpg

 

Frfattaren gr kantinlggningar p gitarren. Foto: Alan Jowett.

 

Genom det internationella inslaget blev kurssprket engelska och gav en vlbehvlig trning ven p detta omrde. Som vanligt dk ngra kursdeltagare frn fregende r upp fr att gra frdigt instrument och inte minst ytbehandla dem. Mikko Korhonen gav ofrglmliga klaverkvllar och Pekka Vapavuori gav en frelsning, med exempel frn sin egen nya CD-skiva, om sina experiment med klavikord. Ett par nya klavikord byggdes, varav ett var en modifiering av Specken-modellen: strre n originalinstrumentet och med strre omfng, men mindre n de stora svenska klavikorden. Skall bli intressant att f lyssna till det nr det har "mognat". Frutom en s blev alla lutor, nstan alla klavikord och gitarren spelklara och det blev duetter spelade p bde luta och gitarr.

 

Lutduett.jpg

 

Arne Lindberg och Kenneth Sparr spelar duett p luta i villan. Foto: Alan Jowett.

 

De bda lutbyggarna frn utlandet spenderade mnga timmar p att frska frpacka sina lutor fr den kommande flygtransporten. Lutor och flygtransporter r ett svrlst omrde tminstone om man vill komma fram med ett helt instrument. Mycken tankeverksamhet och frpackningskreativitet har gnats detta. De bda lutorna frn Marholmen kom dock lyckligt fram till sina slutliga destinationsorter.

 

Gladtrio.jpg                                       

 

Frn vnster Jorge Bertholdo dos Santos, Alan Jowett och Kenneth Sparr med sina pinfrska instrument. Foto: Arne Lindberg

 

Gitarren fick ganska snart flja med sin byggare till Frankrike. Dr hade den officiell debut p brllopet den 29 augusti mellan byggarens dotter Sanna och Pascal Olivier.

 

vineuil2.jpg

 

Kenneth Sparr med gitarren. Brudgummens far, Dominique Olivier hller musiken.

 

Flera bilder p gitarren (bilden till vnster visar originalinstrumentet):

 

madame.jpg

 

spgit1.jpg

 

spgit2.jpg

 

spgit3.jpg

 

 

Marholmenkursen 1999

Kursen detta r liknade ingen tidigare. Kursledarna hade ftt besked frn folkhgskolans ledning att detta skulle bli den sista instrumentbyggarkursen som genomfrdes p Marholmen. Ekonomiska skl var de som redovisades och de r ju enkla att argumentera fr. Man kan dock inte undg knslan av att skolledningen aldrig har varit srskilt intresserad eller frsttt vrdet av och det unika med instrumentbyggarkursen. Hr har man en verksamhet som pgtt i 20 r och helt saknar motsvarighet i vrlden och med ngra penndrag gr skolledningen sig av med detta. Man ger det inte ens en vrdig avslutning och tackar HansErik och Arne fr den stora insats de gjort. Obegripligt, eller kanske bara ett ytterligare symptom p ett frfall som pgtt i flera r. Det r tydligt fr oss som har haft frmnen (trots allt) att f delta under mnga r. Den vackra miljn och de kulturhistoriska byggnaderna p Marholmen har gradvis ftt frfalla och ldras p ett osknt stt. Det har varit trist att se detta under rens lopp och man har stndigt frundrat sig ver att inget har gjorts fr att p ett vrdigt fra vidare det kulturarv, som man faktiskt har och har haft ansvar fr. Vi kan nu bara hoppas p att det finns ngon annan huvudman, som kan ge instrumentbyggarkurserna ett nytt hem, engagemang och bttre frutsttningar att leva vidare. Och ocks hoppas p att HansErik och Arne har orken att fortstta sitt unika projekt. I alla hndelser r jag (och skert mnga med mig) oerhrt tacksam fr alla de somrar jag har ftt vara kursdeltagare. Att f ha varit med om detta har berikat mitt liv p mnga stt och varit viktigt fr min personliga utveckling.

Eftersom det var oskert om kursverksamheten kommer att fortstta s byggdes bara ett ftal nya instrument: en luta och tv klavikord. Flera deltagare kom fr att justera och slutfra sina tidigare byggen. Den sjukoriga lutan  byggdes av Christian Vanderkerkhove, en belgare som hade hittat hit genom Internet. Hr r en bilder av Christians lutbygge:

 

chris1.jpg

 

Ett femoktaversklavikord, ett utkad och modifierat Specken-instrument, byggdes av Mikko och Minna Korhonen. Sjlv byggde jag ett litet klavikord efter ett anonymt instrument i Musikmuseet och p uppdrag av samma museum. Avsikten var att dels till museet infrskaffa ett objekt frn instrumentbyggarkurserna, dels att f en spelbar kopia samt att dokumentera hela byggprocessen. Rapport och bilddokumentation har verlmnats till museet. Hans Riben frn Musikmuseet gjorde frdigt sitt klavikord, som pbrjats en tidigare kurs, och vi hade ocks besk av Felix Wolf och John Huber frn museet.

 

klavik1.jpg

 

Det bord som mter klavikordbyggaren  frsta dagen.

 

Mitt arbetsmaterial var av yppersta klass och det var en sann gldje (och samtidigt ett stort ansvar!) att f arbeta med det. Bygget frlpte normalt utan strre missden och klavikordet blev bde spelbart och mlat. Frgpigmenten betedde sig mer n vanligt s mlningsresultatet blev en ngot ovntad kulr, som en vacker svensk sommarhimmel med svaga skyar! Det vara bara msarna som fattades!

 

mikko2.jpg

 

Mikko Korhonen frdig att provspela det nymlade klavikordet.

 

Som s mnga r tidigare frsedde Mikko Korhonen oss med mnga musikaliska frjdestunder samtidigt som han tillsammans med Minna byggde ett klavikord! Det blev naturligtvis en musikstund i villan nstan varenda kvll enbart avbrutet av ett konsertbesk i Furusund dr Ensemble Mare Balticum gjorde ett strandhugg p sin stersjseglats och tv kvllar nr Mikko konserterade i Stockholm. En klavikord- och lutkonsert blev det ocks i Lnna kyrka med sin frnmliga akustik.

lanna.jpg

Kenneth Sparr och Arne Lindberg stmmer Marholmenlutor infr en liten konsert i Lnna kyrka.

 

rets kurs hade ett lugnt och harmoniskt tempo och arbetet avbrts vid ngra tillfllen nr kursen fick gster, bl.a. Felix Wolf och John Huber frn Musikmuseet. Det fanns naturligtvis tid fr bad och trevliga samtal vid mltiderna. Bastun fick vila denna sommar p.g.a. vedbrist och allmn lttja.

Eftersom det var sista kursen p Marholmen blev den ocks ngot av en generalmnstring fr klavikord. Hr fanns mnga rgngar representerade och de gav en god blick ver den utveckling som varit, men ocks att det ursprungliga konceptet fortfarande hller. Bengt-Olof Sahlins Specken-klavikord frn den frsta kursen var ett gott exempel p detta.

 

klavtrio.jpg

 

Instrumentmnstring sista dagen. Tre Specken-klavikord varav det ldsta frn 1979.

 

Jag vill slutligen uttala mitt personliga stora tack fr mnga underbara somrar p Marholmen med gemenskap,  intressanta samtal, bad, god, stndigt nya kunskaper och erfarenheter. Det tacket gr i frsta hand till Arne och HansErik, som gjort det hela mjligt, men ocks till Mikko, som generst bjudit p s mnga musikaliska upplevelser.

 

tremarh.jpg

 

Mikko Korhonen, Arne Lindberg och HansErik Svensson.

 

Lsa mer om instrumentbyggarkurserna

 

Fr den som mera i detalj vill lsa om instrumentbyggandet s finns ngra artiklar av frfattaren:

Konsten att bygga luta p 14 dagar [SGLS 18/1985 nr 3 s. 14-26]

Gitarrbygge sommaren 1987 [Gitarr och Luta 21/1988 nr 1 s. 34-50]

Gitarrbygge p Marholmen 1993 [Gitarr och Luta 27/1994 nr 1 s. 3-6].

 

Kenneth Sparr