LUTROS1.jpg

Instrumentbyggarkurserna
pΠMarholmen -
unika i vŠrlden

 

Av

 

Kenneth Sparr

 

Senast Šndrad 2015-05-05

 

This article in English
Rapport angŒende tillverkning av klavikord efter NM 264.785 fšr Musikmuseet vid instrumentbyggarkurs pŒ Marholmen 26 juli - 12 augusti 1999

Johan Gabriel Hšgwall - fortepianomakare i Gšteborg
Kenneth Sparr

 


1980 deltog jag i instrumentbyggkurserna pŒ Marholmen fšr fšrsta gŒngen. Kurserna hade startat redan Œret innan, 1979, och vid mŒnga tillfŠllen har jag hšrt berŠttas om det ordnade kaos som rŒdde den fšrsta sommaren. Det var vŒgat av HansErik Svensson och Arne Lindberg att dra i gŒng detta stora projekt som 1996 fšr 18:e gŒngen kunde genomfšras med vanlig bravur. NŠr man rŠknar samman de instrument som har byggts, ett drygt 50-tal klavikord, 74 lutor, 11 gitarrer och tre cistrar, sŒ har man all anledning att bli imponerad. Vi Šr ocksŒ mŒnga som har anledning att vara tacksamma šver HansEriks och Arnes pionjŠrinsatser fšr Œterupplivandet av gamla hantverkstraditioner betrŠffande tillverkning av musikinstrument och dŒ i synnerhet klavikord och luta. Jag vŒgar nog pŒstŒ att Marholmens instrumentbyggkurser Šr unika i vŠrlden och egentligen fšrtjŠnar en vŠsentligt stšrre uppmŠrksamhet Šn de hittills har ršnt.

 

SPARR.JPG

 

 

Artikelfšrfattaren med sin Martin Hoffmann-luta 1997 (foto Anders Lindfors).

 

Frihet och mat

 

minns mycket vŠl min fšrsta sommar pŒ Marholmen. Jag hade bestŠllt en klavikordbyggsats frŒn USA och det var med nšd och nŠppe den hann fram till kursens bšrjan. Jag hade hela familjen (hustru Anneli och tvŒ barn, Gustav 3 Œr och Sanna 7 Œr) med mig. Det pŒgick nŠmligen samtidigt en vŠxtfŠrgningskurs, som hustrun deltog i. Resan till Marholmen frŒn NynŠshamn med familjen blev redan den ett litet Šventyr: frŒn den karga skŠrgŒrdsnaturen i NynŠshamn, genom storstaden Stockholm och den frodigare roslagsnaturen till smultronstŠllet Marholmen. Vi hšll pŒ att inte hitta dit: skyltningen till skolan var pŒ den tiden inte šverdrivet tydlig fŒr man vŠl sŠga och vi kšrde fel ett par gŒnger. Den dŠr kŠnslan att inte riktigt vara sŠker pŒ vŠgen till Marholmen har jag sedan dess alltid upplevt. Det Šr kanske sŒ med smultronstŠllen och glŠdjen blir desto stšrre nŠr man vŠl finner dit. SjŠlv hade jag erfarenhet av folkhšgskolekurser tidigare: Geijerskolan i RansŠter med dess lŠtt religišsa prŠgel och Gripsholms folkhšgskolas litet mer opersonliga stil i en historietyngd miljš fylld med portrŠtt av betydande svenskar. Marholmen blev en alldeles ny och fšr mig perfekt upplevelse. Jag Šlskar nŠmligen stor frihet, god mat, att bada och att arbeta med bŒde hŠnder och hjŠrna. Det finns alltid en kŠnsla av stor fšrvŠntan och glŠdje nŠr man fšrsta kursdagen kšr upp pŒ grusplanen mellan de skšna och karaktŠrsfulla byggnaderna. DŒ Šr det verkligen semester och sommar.

 

Fšrsta bygget

 

Instrumentbyggarna hšll de fšrsta Œren till i lŠrosalen i huvudbyggnaden eftersom det nya huset Šnnu inte fanns. HŠrliga dofter spreds frŒn kšket och det var alltid nŠra till maten. Vi var mŒnga som trŠngdes i det vackra, men kanske inte sŒ ŠndamŒlsenliga rummet. Jag satt i mitten och var omgiven av entusiastiska byggare, Šldre och yngre, tjejer och killar, lŠngs vŠggarna. TrŠngseln var stor och vŠxte efterhand som kursdeltagarna spred ut sina prylar och instrumentdelar, men detta stod man gŠrna ut med i det trevliga sŠllskapet. Det var en brokig samling instrument som deltagarna slet med: dŠr fanns jag, Johan Denke, Anders Eriksson och Martin Haag med klavikord, Lars-Gunnar Bergmo med portativ, Birsen Battal, Mats Guilletmot, Ulrika Holmer, Ingemar Nilsson, Rickard StŒlbrand, Nikolai Suursššt och Peter Thelenius med lutor, Marie Selander med epinette des Vosges, Bengt Matern med cembalo och J‡nos M‡rtony med fiddla. Jag kom som novis och hade just inte sŒ mycket erfarenhet av snickeri och framfšr allt inte av finsnickeri.

 

SID28a.JPG

 

Delarna som ska bli en luta.

 

Jag kunde dŒ inte fšrestŠlla mig vilken betydelse instrumentbyggkurserna skulle fŒ i mitt liv, men jag blev nog frŠlst redan fšrsta dagen. Att sedan instrumentet blev klart under kursen gjorde vŠl sitt till. Klavikordet blev vŠl inte sŒ sŠrskilt bra som musikinstrument betraktat, men det var inte kursledningens fel. Byggsatsen hade nŠmligen Œtskilliga brister.

 

gustav (1).jpg

 

 

Gustav till vŠnster och Arne Lindberg till hšger och med det pŒbšrjade klavikordet i mitten.

 

Sonen Gustav, dŒ tre Œr gammal, stod ofta vid sidan av mig nŠr jag byggde och hšll mig i šrsnibben. Det var inte helt lŠtt att koncentrera sig dŒ. Gustav tyckte vŠl inte att det var sŒ kul att pappa Šgnade sig Œt instrumentbyggeri i stŠllet fšr att Šgna sig Œt Gustav. Sonen associerade sedan "Marholmen" med "semester" och han ville sedan under flera Œr inte Œka pŒ "semester". Nej, kombinationen smŒ barn och byggande av musikinstrument Šr inte helt okomplicerad. Dottern Sanna roade sig dock med HansEriks dotter sa och de lyckades bl.a. till sin stora glŠdje och fšrskrŠckelse fŒnga nŒgra smŒ abborrar som de med skrŠckblandad stolthet omgŒende visade upp.

 

OmvŠrlden fšrsvann

 

Men Marholmen Šr fšr mig inte bara instrumentbygge Šven om detta naturligtvis Šr den viktigaste ingrediensen. Redan det fšrsta Œret fattade jag tycke fšr de andra specialiteter stŠllet kan erbjuda: den rikliga och synnerligen vŠlsmakande fšr att inte sŠga kulinariska mathŒllningen, de enkla men vackra och mysiga rummen, den intima och kamratliga atmosfŠren mellan personal och kursdeltagare, den frihet och den šppenhet som fanns, den fina naturen med bad och bastu alldeles in pŒ knuten, de hŠrliga utflykterna till sjšss och till lands. Det var problem med fŠrskvattnet de fšrsta Œren och jag kan Šnnu kŠnna smaken av det saltblandade vatten man borstade tŠnderna i, om man nu hade tid att gšra det. Det var ganska sŒ vild natur runt sjŠlva kursgŒrden. Ingen stor konferens- och semesteranlŠggning fanns Šnnu. Men det geografiska omrŒde man ršrde sig i var dock mycket begrŠnsat, egentligen bestŒende av en triangel med punkterna i matsal/verkstad, elevbyggnad och badbrygga. De som inte Šgnade sig Œt bad och/eller bastu ršrde sig bara mellan tvŒ punkter. En annan mŠrklig upplevelse Šr det ointresse kursdeltagarna snart visar fšr vad som sker i omvŠrlden. Man tittar inte pŒ TV, man lŠser inte dagstidningar och Marholmen fŒr helt enkelt utgšra vŠrlden. Kursdeltagarna kommer varandra vŠldigt nŠra eftersom man bara med undantag fšr nŒgra timmars sšmn varje dygn, arbetar, samtalar, Šter, badar och bastar tillsammans i tre veckor. Det fanns mycket lekfullhet och vi fšrsškte švertrŠffa varandra i konstiga hopp frŒn trampolinen och i vem som kunde fŒ varmast och stŒ ut lŠngst i bastun. Ett minnesvŠrt tillfŠlle 1980 var nŠr vi fšrsškte sŠnka en roddbŒt med hjŠlp av ett stort antal nakna karlar. Det lyckades dock inte trots ihŠrdiga fšrsšk. Mycket musicerande har det blivit: alltifrŒn Birsen Battals spel pŒ sŒg, det enkla klinkandet pŒ luta eller klavikord till musikaliska hšjdpunkter i villan.

 

Spelklar luta

 

Sedan har jag under de fšljande 17 Œren lyckats klŠmma in mig pŒ mŒnga kurser och det har blivit Œtskilliga instrument, renoveringar och reparationer. Vi Šr nŒgra stycken som har varit flitiga som deltagare under Œrens lopp. Minnesbilderna frŒn alla somrar flyter ihop nŒgot, mŒste jag erkŠnna. NŒgra somrar kom jag dit som besškare, men blev omedelbart fšrskrŠckligt avundsjuk pŒ dem som fick bygga. 1984 kom jag att bygga mitt allra fšrsta riktiga instrument, en tiokorig luta efter Hans Frei, verksam under 1500-talet. DŒ hade den nya byggnaden tillkommit och vi kunde hŒlla till i funktionellt sett bŠttre, men inte lika vackra lokaler. Jag har alltid jobbat intensivt och relativt fort (ibland lite slarvigt). Lutan blev spelklar i slutet av kursen och jag var mycket stolt. Den var det fšrsta instrument jag hade byggt nŠstan frŒn grunden. Men jag mŒste erkŠnna att i allt vŠsentligt var det Arne Lindbergs fšrtjŠnst att bygget gick sŒ bra som det gick.

 

SID30a.JPG

 

Balkarna hyvlas pΠlutlocket.

 

I lutbygget ingŒr det en del kritiska moment, som kan vara nog sŒ stressbefrŠmjande fšr eleven, men i synnerhet fšr lŠraren som pŒ ett helt annat sŠtt inser den mŠngd mšda, svett och nŠstan tŒrar som fŒr Šgnas Œt att rŠtta till eventuella missgrepp. Det man inte riktigt hinner med under de tre veckor som kursen pŒgŒr Šr ytbehandling av instrumenten. En del kan man gšra hemma sjŠlv, men det Šr alltid en bra ursŠkt fšr att fŒ ŒtervŠnda till Marholmen fšljande sommar om sŒ bara fšr nŒgra dagar. SŒ gjorde jag ocksŒ 1985.

 

Lukta pŒ trŠet

 

Vilken kŠnsla det Šr att den fšrsta kursdagen stŒ infšr den lilla hšgen med trŠbitar som sŒ smŒningom med stor, men glŠdjesam mšda, skall utvecklas till ett fŠrdigt musikinstrument! Att kŠnna pŒ, betrakta och lukta pŒ trŠet, att vŠlja virke till lutans spŒn vŠcker en lust som Šr svŒr att beskriva i ord. Vad mŒnga av de nya kursdeltagarna kanske inte omedelbart begriper Šr det lŒnga fšrberedelsearbete Arne och HansErik har lagt ner under vinter och vŒr med mŒnga timmar och dagar vid bandsŒgar, planhyvlar och planering fšr kommande kurs. Ett mŒnga gŒnger sŠkert bŒde tršttande och lŒngtrŒkigt arbete, som ŠndŒ krŠver koncentration och noggrannhet. Deras arbete fšre och under kurserna Šr helt avgšrande fšr de resultat deltagarna Œstadkommer vill jag nog pŒstŒ. Det som Šr alldeles speciellt med kurserna Šr att deltagarna fŒr tillfŠlle att utveckla alla sidor av den mŠnskliga naturen. Det Šr inte bara frŒga om hŠnders verk utan i nŠstan lika hšg grad intellektuella processer och man blir imponerad av den uppfinningsrikedom och kreativitet som utvecklas hos mŒnga under de gynnsamma betingelser som Marholmen-kurserna bjuder pŒ. Den som Šr road av att studera mŠnskligt beteende i olika situationer har hŠr rikligt med ŒskŒdningsobjekt, eftersom man knappast kan dšlja sin egentliga personlighet under byggprocessen. Man blir helt enkelt fullkomligt sig sjŠlv, de flesta gŒnger pŒ gott och i nŒgot enstaka fall pŒ ont.

 

BrŠdhšg och hŠfte

 

SjŠlva byggprocessen varierar naturligtvis beroende pŒ vilken typ av instrument deltagarna bygger. Under Œren har Arne och HansErik utvecklat ett till stora delar sjŠlvinstruerande skriftligt kursmaterial som beskriver processen steg fšr steg. Det lŒter bekvŠmt och enkelt: en brŠdhšg och ett hŠfte med instruktioner hur man skall gšra. Det Šr vŠl bara att sŠtta igŒng! Det Šr dock en nŠstintill omšjlig uppgift att sŒ noga beskriva byggprocessen i ord och bild att det blir fullstŠndigt begripligt och klart. Dels intrŠffar det hela tiden šverraskningar och man gšr oundvikligen stšrre eller mindre misstag eller andra avvikelser i processen. FšrstŒelsen av skrivna instruktioner varierar ocksŒ frŒn mŠnniska till mŠnniska och det Šr mŠrkvŠrdigt hur mŒnga tolkningar som kan gšras av samma text. De skrivna instruktionerna Šr dock ett bra hjŠlpmedel som innebŠr att Arne och HansErik kan Šgna sig Œt viktigare saker Šn att ge anvisningar steg fšr steg. Fšr nybšrjaren Šr det alltid svŒrt att avgšra var, nŠr och hur de viktiga momenten i byggprocessen intrŠffar och man kan lŠtt fšrspilla mycket energi pŒ att slipa och slipa pŒ sŒdant som aldrig kommer att synas eller dŠr man i stŠllet kunde anvŠnt ett skŠrande verktyg. Det finns ocksŒ en tendens hos den oinvigde att i onšdan problematisera och komplicera delar av arbetet som egentligen Šr enkla och att pŒ motsvarande sŠtt i alltfšr hšg grad fšrenkla dŠr det fordras eftertanke och koncentration.

 

SID33a.JPG

 

Klavikord och Grobert-gitarrer infšr provspelning.

 

SjŠlv tycker jag att instrumentbygget gett mig aningar om hur erfarna hantverkare kan arbeta. Min beundran har stŠndigt škat fšr skickligheten, intelligensen och det estetiska sinnet hos de gamla mŠstarna som under betydligt primitivare fšrhŒllanden kunde skapa och tillverka sŒ vackra och ŠndamŒlsenliga fšremŒl. Denna insikt kan faktiskt ocksŒ tillŠmpas i mŒnga andra sammanhang i tillvaron. Musikinstrumentbygge ger dessutom grundliga och viktiga kunskaper i allmŠnt finsnickeriarbete, ytbehandlingsmetoder, anvŠndning och skštsel av verktyg och maskiner. Klavikordbyggarna lŠr sig dessutom att arbeta med grundlŠggande fŠrglŠra, att blanda pigment, att prova fŠrgsammansŠttningar m.m. Den som Šr musiker skall heller inte underskatta vŠrdet av att frŒn grunden lŠra sig hur ens instrument Šr konstruerat och fungerar.

 

Paganinis gitarr

 

I nŒgra Œr hade jag bearbetat Arne Lindberg fšr att han skulle inkludera en kopia av en Šldre gitarr i kursprogrammet. Motivet fšr detta var helt och hŒllet egoistiskt. Jag hade nŠmligen sjŠlv stor lust att fŒ ge mig pŒ denna uppgift. Senare visade det sig att intresset ŠndŒ var rŠtt sŒ stort fšr att bygga denna gitarr. Jag fšrstod varfšr Arne drog en aning pŒ det hela: en ny instrumenttyp innebŠr nŠmligen vŠldigt mycket fšrberedelsearbete fšr kursledningen. Bearbetningen hjŠlpte emellertid: jag och Mats Guilletmot fick bli fšrsškskaniner och byggde de fšrsta gitarrerna 1987 efter en ritning av en gitarr av fransmannen Grobert. Fšr švrigt ett instrument som hade gŒtt igenom bŒde Hector Berlioz' och Paganinis hŠnder.

HŠr Šr nŒgra bilder av den fŠrdiga Grobertkopian.

 

gro1 (1).jpg

 

gro2 (1).jpg

 

Genom ett alltfšr flitigt badande och hoppande frŒn trampolinen bršt Mats armen och kunde inte avsluta sitt bygge. Han hade fšrskrŠckligt ont och vi led alla med honom. Detta Šr typiskt fšr Marholmen: de fŒ kroppsliga skador som uppkommit under Œren har sŠllan eller aldrig haft samband med instrumentbygget trots att det erbjudits rikliga tillfŠllen att bŒde skŠra, sŒga och hyvla sig sjŠlv eller andra.

 

SID34.JPG

 

BestrŠngning av klavikord krŠver fingerfŠrdighet.

 

En sommar pŒ Marholmen Šgnade jag Œt att reparera nŒgra gamla gitarrer jag hade fŒtt tag i. Detta blev en nyttig erfarenhet och gav nya kunskaper om gamla musikinstrument. Jag tror att det var i samband med denna kurs som kubanen Javier Hernandez dšk upp och skulle bygga luta. Fšrutom att vara en duktig gitarrist var han en flyhŠnt, skicklig och innovativ instrumentbyggare. Han hade dessutom med sig starka och goda kubanska cigaretter, som han flitigt bjšd runt. Javier kom sedan att verka som assistent Œt Arne och HansErik under nŒgra sommarkurser.

 

Eldprov fšr Šktenskap

 

Jag hade sŒlt mitt fšrsta klavikord och hade vŠl under Œrens lopp lite avundsjukt kikat pŒ dem som byggde klavikord. Det sŒg lŠtt ut jŠmfšrt med att bygga luta: snickra ihop en lŒda och sedan fylla den med trŠbitar, strŠngar, naglar och allt vad det heter. 1992 fick jag chansen att bygga ett klavikord efter ett original av Philip Jacob Specken, under HansEriks stŠndigt inspirerande, utmanande och kunniga ledning. Jag hade lurat med mig hustrun som medbyggare. Det som kunde blivit ett eldprov fšr Šktenskapet blev en angenŠm gemenskap Šven om hustruns entusiasm fšr instrumentbygge ligger lŒngt efter mitt. Hon visade dock bŒde utmŠrkt smak och handlag nŠr det gŠllde att mŒla klavikordet. Det var en helt annorlunda upplevelse att bygga klavikord jŠmfšrt med luta, mindre komplicerat pŒ ett sŠtt, men med ett stšrre utrymme fšr klangfšrbŠttringar efter det att instrumentet Šr fŠrdigbyggt. I musikmuseet i Bryssel hade jag nŒgon gŒng i bšrjan pŒ 90-talet hittat en ritning pŒ en barockgitarr frŒn 1700-talet av fransmannen GŽrard J. Deleplanque, som jag hade stor lust att prova pŒ att bygga. Jag hade lŠnge beundrat Arne Lindbergs vackra kopia pŒ en gitarr av den franske mŠstaren Voboam. Jag bearbetade Arne som vanligt fšr att fŒ bygga en kopia pŒ Deleplanque-gitarren och projektet realiserades 1993. Den var sparsamt utsmyckad, men de fŒ inlŠggningar som skulle gšras tog ŠndŒ mycket tid att utfšra. Den har hittills blivit den enda byggda barockgitarren, vilket Šr litet synd eftersom det Šr intressant att jŠmfšra likadana instrument. Den fŠrdiga Deleplanquekopian:

 

dele1.jpg

 

dele2.jpg

 

Det finns vŠl vackrare barockgitarrer att kopiera, men jag blir fšrnŠrmad nŠr hustrun kallar den fšr "paddel"!

 

SID36.JPG

 

FŠrdig kopia av Spechenklavikord, byggd av fšrfattaren.

 

Har man vŠl byggt sitt klavikord, sŒ behšver man nŒgot att stŠlla det pŒ. Instrumentet blir fšrst dŒ en "helhet". 1994 blev det sŒ bygge av en benstŠllning. Œterigen visade jag min okunnighet genom att tro att det skulle bli en enkel match och att det skulle man vŠl klara pŒ en vecka. Det tog mer tid Šn sŒ, naturligtvis, och min respekt fšr kunnigt hantverk škade i lika mŒn. Flera bilder pŒ klavikordet:

 

speck1.jpg

 

speck2.jpg

 

speck3.jpg

 

 

MŠstarprov

1995 var det dags fšr "mŠstarprovet" inom lutdelen av instrumentbyggkursen: den trettonkoriga barocklutan efter Martin Hoffmann. Bara en hade byggts tidigare sŒ bŒde Arne och jag var nyfikna pŒ hur den skulle lŒta. Jag hade fšrberett en del hemma. PŒ skruvlŒdorna pŒ originalinstrumentet fanns en del dekorativa utsmyckningar, som jag gŠrna ville efterbilda, bŒde fšr utseendets skull, men Šven fšr att fŒ en liten utmaning och nya kunskaper. Det tog tid, men gick fšrvŒnansvŠrt bra och problemen kom senare nŠr allt detta skulle passas in pŒ instrumentet. TrŠ Šr ett levande material och bestŠmmer sjŠlvt till en del hur det vill forma sig. Det Šr bara att anpassa sig.

 

SID37.JPG

 

13-korig barockluta efter Martin Hoffmann provas i verkstaden.

 

Min Hoffmann.jpg

 

 

Min fŠrdiga Hoffmannluta:

 

Sommaren 1996 var jag tillsammans med Daniel Noblía, "fšrvisad" till "RetrŠtten" dŠr vi bŒda arbetade med renovering av tvŒ gamla pianon. Jag hade rŠddat ett gammalt hammarklaver av Johan Gabriel Hšgvall (frŒn 1810-talet) som var pŒ vŠg till slakt och Daniel hade ett senare instrument av Pehr Rosenwall att arbeta med. "Fšrvisningen" till RetrŠtten var mycket uthŠrdlig och vi hade ett trevligt samarbete. Behšvde man mer sŠllskap var det bara nŒgra steg till de švriga kursdeltagarna.

 

Villaorgier

 

Musikinstrumentens huvudsakliga uppgift hŠr i tillvaron Šr dock inte att bli byggda utan att vara instrument fšr musicerande. Flera somrar har vi haft fšrmŒnen att ha Mikko Korhonen som "instrumentprovare" och han har gett oss mŒnga musikaliska orgier i den hšgre skolan genom sina improvisationer pŒ alla de sorters klavikord. Dessa orgier har oftast utspelats i finrummet i villan, dŠr man kunnat luta sig tillbaka i nŒgon av de obekvŠma, rŠtt sŒ fula, men imponerande nyrokokosofforna.

 

SID38.JPG

 

En vacker kursskšrd av lutor och Grobert-gitarrer.

 

Mikko bjšd oss 1996 pŒ en skšnt klingande kombinerad orgel- och klaverkonsert i den vackra och skšnt belŠgna LŠnna kyrka, som vi fick ta oss till genom det urŒldriga roslagslandskapet. PŒ hemvŠgen efter konserten ackompanjerades vi av en fantastisk solnedgŒng, en vŠrdig avslutning pŒ en mycket fin upplevelse. MinnesvŠrd Šr dessutom Mikkos konsert i det renoverade semesterhemmet samma Œr. NŒgra, men tyvŠrr alltfšr fŒ duktiga lutspelare har fungerat som "instrumentprovare". Beate Dittmann kom 1995 frŒn Tyskland och bjšd pŒ en egen konsert med tidig musik fšr luta, men provspelade Šven de fŠrdigbyggda lutorna.

 

Internet rekryterar

 

Ett spŠnnande och stimulerande inslag i instrumentbyggkurserna har varit det internationella inslaget med deltagare frŒn Tyskland, Kuba, Schweiz, Norge, Finland och USA. En hel finsk koloni med framfšr allt Pekka Vapaavuori som flyhŠnt byggare, entusiast och inspiratšr har funnits med pŒ kurserna under mŒnga Œr. En av kursdeltagarna 1996, 70-Œrige Robert (Bob) Buzzard frŒn New Mexico i USA, hade rekryterats med modernaste teknik: via Internet och det e-postnŠtverk som finns mellan intresserade lutenister vŠrlden runt. Andra trevliga avbrott i instrumentbygget har varit de mŒnga besškare som dykt upp nŒgon eller nŒgra dagar. Det har varit slŠkt och vŠnner till byggarna, tidigare kursdeltagare, musiker, museifolk m.fl. Ibland har besškarna haft med sig intressanta saker att visa upp, t.ex. nŠr Felix Wolff frŒn Musikmuseet hade med sig sin strŠngdragningsmaskin efter gammal modell, som vi med stor entusiasm sjŠlva fick prova.

 

SID39.JPG

 

Inspelning med lutor frŒn Marholmen i Gršdinge kyrka.

 

Sist, men inte minst finns det anledning att framhŒlla instrumentbyggkursernas inslag av experiment och utveckling. Kommer man som kursdeltagare vid nŒgot enstaka tillfŠlle Šr detta kanske inte sŒ uppenbart, men fšr dem av oss som har deltagit under mŒnga Œr Šr det alldeles tydligt. Arne och HansErik har haft en stŠndig strŠvan att utveckla arbetsmetoder och att sška efter en kvalitativ fšrbŠttring av musikinstrumentens egenskaper tillsammans med kursdeltagarna. Instrumentbygget blir en fruktbar dialog mellan lŠrare och elev dŠr mŒnga idéer stŠndigt dyker upp. En hel del av dessa idéer Šr vŠrda att anvŠndas vidare, annat hamnar pŒ skrŠphšgen. Man gšr smŠrre fšrŠndringar och justeringar utifrŒn tidigare erfarenheter, provar och lyssnar, antar eller fšrkastar. Šven pŒ detta sŠtt blir Marholmen-kurserna unika: ingen annan stans i vŠrlden har man kunnat samla den erfarenhets- och kunskapsbank som finns hŠr. Fšr min del har instrumentbyggkurserna pŒ Marholmen framkallat ett svŒrartat beroende och jag har sedan mŒnga Œr svŒrt att fšrestŠlla mig en sommar utan dem.

 

Marholmenkursen 1998

 

Sommaren 1998 byggdes inte lika mŒnga instrument, som tidigare. Det innebar ett lugnt tempo. Tre lutbyggare fanns pŒ plats: Alan Jowett frŒn Kanada, Jorge Bertholdo dos Santos frŒn Portugal och Mikael Forsberg frŒn Sverige. Samtliga tre hade upptŠckt kursen pŒ Internet och genom denna hemsida! SjŠlv deltog jag som gitarrbyggare igen, denna gŒng med att gšra en kopia av en gammal gitarr som jag sjŠlv Šger. Jag var nyfiken pŒ att jŠmfšra klangskillnader mellan en kopia och originalinstrumentet. Naturligtvis Šr det nŠra nog omšjligt att framstŠlla en exakt kopia av ett gammalt instrument och alla jŠmfšrelser kommer dŠrfšr att halta.

 

Kenneth1.jpg

 

Fšrfattaren gšr kantinlŠggningar pŒ gitarren. Foto: Alan Jowett.

 

Genom det internationella inslaget blev kurssprŒket engelska och gav en vŠlbehšvlig trŠning Šven pŒ detta omrŒde. Som vanligt dšk nŒgra kursdeltagare frŒn fšregŒende Œr upp fšr att gšra fŠrdigt instrument och inte minst ytbehandla dem. Mikko Korhonen gav ofšrglšmliga klaverkvŠllar och Pekka Vapavuori gav en fšrelŠsning, med exempel frŒn sin egen nya CD-skiva, om sina experiment med klavikord. Ett par nya klavikord byggdes, varav ett var en modifiering av Specken-modellen: stšrre Šn originalinstrumentet och med stšrre omfŒng, men mindre Šn de stora svenska klavikorden. Skall bli intressant att fŒ lyssna till det nŠr det har "mognat". Fšrutom en sŒ blev alla lutor, nŠstan alla klavikord och gitarren spelklara och det blev duetter spelade pŒ bŒde luta och gitarr.

 

Lutduett.jpg

 

Arne Lindberg och Kenneth Sparr spelar duett pΠluta i villan. Foto: Alan Jowett.

 

De bŒda lutbyggarna frŒn utlandet spenderade mŒnga timmar pŒ att fšrsška fšrpacka sina lutor fšr den kommande flygtransporten. Lutor och flygtransporter Šr ett svŒrlšst omrŒde Œtminstone om man vill komma fram med ett helt instrument. Mycken tankeverksamhet och fšrpackningskreativitet har Šgnats detta. De bŒda lutorna frŒn Marholmen kom dock lyckligt fram till sina slutliga destinationsorter.

 

Gladtrio.jpg                                       

 

FrŒn vŠnster Jorge Bertholdo dos Santos, Alan Jowett och Kenneth Sparr med sina pinfŠrska instrument. Foto: Arne Lindberg

 

Gitarren fick ganska snart fšlja med sin byggare till Frankrike. DŠr hade den officiell debut pŒ bršllopet den 29 augusti mellan byggarens dotter Sanna och Pascal Olivier.

 

vineuil2.jpg

 

Kenneth Sparr med gitarren. Brudgummens far, Dominique Olivier hŒller musiken.

 

Flera bilder pŒ gitarren (bilden till vŠnster visar originalinstrumentet):

 

madame.jpg

 

spgit1.jpg

 

spgit2.jpg

 

spgit3.jpg

 

 

Marholmenkursen 1999

Kursen detta Œr liknade ingen tidigare. Kursledarna hade fŒtt besked frŒn folkhšgskolans ledning att detta skulle bli den sista instrumentbyggarkursen som genomfšrdes pŒ Marholmen. Ekonomiska skŠl var de som redovisades och de Šr ju enkla att argumentera fšr. Man kan dock inte undgŒ kŠnslan av att skolledningen aldrig har varit sŠrskilt intresserad eller fšrstŒtt vŠrdet av och det unika med instrumentbyggarkursen. HŠr har man en verksamhet som pŒgŒtt i 20 Œr och helt saknar motsvarighet i vŠrlden och med nŒgra penndrag gšr skolledningen sig av med detta. Man ger det inte ens en vŠrdig avslutning och tackar HansErik och Arne fšr den stora insats de gjort. Obegripligt, eller kanske bara ett ytterligare symptom pŒ ett fšrfall som pŒgŒtt i flera Œr. Det Šr tydligt fšr oss som har haft fšrmŒnen (trots allt) att fŒ delta under mŒnga Œr. Den vackra miljšn och de kulturhistoriska byggnaderna pŒ Marholmen har gradvis fŒtt fšrfalla och Œldras pŒ ett oskšnt sŠtt. Det har varit trist att se detta under Œrens lopp och man har stŠndigt fšrundrat sig šver att inget har gjorts fšr att pŒ ett vŠrdigt fšra vidare det kulturarv, som man faktiskt har och har haft ansvar fšr. Vi kan nu bara hoppas pŒ att det finns nŒgon annan huvudman, som kan ge instrumentbyggarkurserna ett nytt hem, engagemang och bŠttre fšrutsŠttningar att leva vidare. Och ocksŒ hoppas pŒ att HansErik och Arne har orken att fortsŠtta sitt unika projekt. I alla hŠndelser Šr jag (och sŠkert mŒnga med mig) oerhšrt tacksam fšr alla de somrar jag har fŒtt vara kursdeltagare. Att fŒ ha varit med om detta har berikat mitt liv pŒ mŒnga sŠtt och varit viktigt fšr min personliga utveckling.

Eftersom det var osŠkert om kursverksamheten kommer att fortsŠtta sŒ byggdes bara ett fŒtal nya instrument: en luta och tvŒ klavikord. Flera deltagare kom fšr att justera och slutfšra sina tidigare byggen. Den sjukoriga lutan  byggdes av Christian Vanderkerkhove, en belgare som hade hittat hit genom Internet. HŠr Šr en bilder av Christians lutbygge:

 

chris1.jpg

 

Ett femoktaversklavikord, ett utškad och modifierat Specken-instrument, byggdes av Mikko och Minna Korhonen. SjŠlv byggde jag ett litet klavikord efter ett anonymt instrument i Musikmuseet och pŒ uppdrag av samma museum. Avsikten var att dels till museet infšrskaffa ett objekt frŒn instrumentbyggarkurserna, dels att fŒ en spelbar kopia samt att dokumentera hela byggprocessen. Rapport och bilddokumentation har šverlŠmnats till museet. Hans Riben frŒn Musikmuseet gjorde fŠrdigt sitt klavikord, som pŒbšrjats en tidigare kurs, och vi hade ocksŒ besšk av Felix Wolf och John Huber frŒn museet.

 

klavik1.jpg

 

Det bord som mšter klavikordbyggaren  fšrsta dagen.

 

Mitt arbetsmaterial var av yppersta klass och det var en sann glŠdje (och samtidigt ett stort ansvar!) att fŒ arbeta med det. Bygget fšrlšpte normalt utan stšrre missšden och klavikordet blev bŒde spelbart och mŒlat. FŠrgpigmenten betedde sig mer Šn vanligt sŒ mŒlningsresultatet blev en nŒgot ovŠntad kulšr, som en vacker svensk sommarhimmel med svaga skyar! Det vara bara mŒsarna som fattades!

 

mikko2.jpg

 

Mikko Korhonen fŠrdig att provspela det nymŒlade klavikordet.

 

Som sŒ mŒnga Œr tidigare fšrsedde Mikko Korhonen oss med mŒnga musikaliska fršjdestunder samtidigt som han tillsammans med Minna byggde ett klavikord! Det blev naturligtvis en musikstund i villan nŠstan varenda kvŠll enbart avbrutet av ett konsertbesšk i Furusund dŠr Ensemble Mare Balticum gjorde ett strandhugg pŒ sin šstersjšseglats och tvŒ kvŠllar nŠr Mikko konserterade i Stockholm. En klavikord- och lutkonsert blev det ocksŒ i LŠnna kyrka med sin fšrnŠmliga akustik.

lanna.jpg

Kenneth Sparr och Arne Lindberg stŠmmer Marholmenlutor infšr en liten konsert i LŠnna kyrka.

 

rets kurs hade ett lugnt och harmoniskt tempo och arbetet avbršts vid nŒgra tillfŠllen nŠr kursen fick gŠster, bl.a. Felix Wolf och John Huber frŒn Musikmuseet. Det fanns naturligtvis tid fšr bad och trevliga samtal vid mŒltiderna. Bastun fick vila denna sommar p.g.a. vedbrist och allmŠn lŠttja.

Eftersom det var sista kursen pŒ Marholmen blev den ocksŒ nŒgot av en generalmšnstring fšr klavikord. HŠr fanns mŒnga ŒrgŒngar representerade och de gav en god blick šver den utveckling som varit, men ocksŒ att det ursprungliga konceptet fortfarande hŒller. Bengt-Olof Sahlins Specken-klavikord frŒn den fšrsta kursen var ett gott exempel pŒ detta.

 

klavtrio.jpg

 

Instrumentmšnstring sista dagen. Tre Specken-klavikord varav det Šldsta frŒn 1979.

 

Jag vill slutligen uttala mitt personliga stora tack fšr mŒnga underbara somrar pŒ Marholmen med gemenskap,  intressanta samtal, bad, god, stŠndigt nya kunskaper och erfarenheter. Det tacket gŒr i fšrsta hand till Arne och HansErik, som gjort det hela mšjligt, men ocksŒ till Mikko, som generšst bjudit pŒ sŒ mŒnga musikaliska upplevelser.

 

tremarh.jpg

 

Mikko Korhonen, Arne Lindberg och HansErik Svensson.

 

LŠsa mer om instrumentbyggarkurserna

 

Fšr den som mera i detalj vill lŠsa om instrumentbyggandet sŒ finns nŒgra artiklar av fšrfattaren:

Konsten att bygga luta pΠ14 dagar [SGLS 18/1985 nr 3 s. 14-26]

Gitarrbygge sommaren 1987 [Gitarr och Luta 21/1988 nr 1 s. 34-50]

Gitarrbygge pΠMarholmen 1993 [Gitarr och Luta 27/1994 nr 1 s. 3-6].

 

© Kenneth Sparr