Rapport
angående tillverkning av klavikord efter
N264785 för Musikmuseet
vid instrumentbyggarkurs
på Marholmen 26 juli - 12 augusti 1999

Av

Kenneth Sparr

1999-08-20

Senast uppdaterad 2009-04-02


This report in English
Kenneth Sparr´s Page
Stuart Frankel's Small-But-Intense Home Page

Musikmuseet
Instrumentbyggarkurserna på Marholmen

Johan Gabriel Högwall - fortepianomakare i Göteborg

Finska klavikordsällskapet


Innehållsförteckning

Inledning
Stommen
Inredning
Vågbalk
Styrspår
Klav
Damm
Klavlist
Lucka
Klaff
Steg
Resonansbotten
Stämnaglar
Klaviatur
Besträngning
Dämremsa
Lock

Överlämnande till Musikmuseet
Några personliga reflexioner
Litteratur om instrumentbyggarkurserna på Marholmen


Inledning

Denna rapport beskriver dag för dag hela byggprocessen av en kopia efter ett anonymt klavikord i Nordiska museets samlingar (med signaturen N264785), deponerat i Musikmuseet. En ritning av detta instrument (se bild nedan!) och ljudklipp finns på Musikmuseet. Uppdrag hade lämnats av Musikmuseet att färdigställa en kopia av detta instrument samt att dokumentera arbetet i bild och text. Den färdiga kopian har nu inventarienumret X5414 i Musikmuseet, Stockholm. Rapporten följer i uppläggningen den byggbeskrivning som gjorts av HansErik Svensson, men avviker i en del detaljer, t.ex. i den ordning arbetet genomförts.

klavik.jpg (29762 bytes)
e2.jpg (15302 bytes)
e1.jpg (15119 bytes)

Dag 1 - 26 juli

Utgångspunkt för bygget av klavikordet var ett väl förberett material och en detaljerad skriftlig byggbeskrivning. Genast kunde konstateras att kvaliteten på det förberedda materialet var mycket hög. Bild 1.

1.jpg (32831 bytes)

Stommen (furu)

Sinkning av de fyra ytterhörnen

Ett hörn gjordes i taget. Översta tappen sågades inte av helt, utan i 45 graders vinkel. En blyertslinje drogs med hjälp av vinkelhake 12 mm från änden på långsargens insida. Långsargen spändes fast på bordet med profilen uppåt och sidosargen hölls så att sidosargens insida följde blyertslinjen och så att sargöverkanterna överensstämde, vilket kontrollerades med vinkelhake. 0m sargerna inte skulle vara exakt lika höga var det viktigt att sargöverkanterna kommer i samma nivå. Nivåskillnaden nertill hyvlades bort när sargerna var hoplimmade. Med en spetsig blyertsudd ritades utefter tapparna. På mellanstor bandsåg sågades långsamt och mycket noggrant utefter blyertslinjen på den sida där tappen ska gå in och utan att något av linjen försvann. Sågsnittet gick just fram till den tvärgående blyertslinjen. Flera täta sågsnitt sågades mellan de två linjerna. Sågningen gjordes något snett, så att träflisorna försvann. Alla trärester sågades bort innanför blyertslinjerna. Om sågsnittet inte kommit riktigt ända fram till blyertslinjen på något ställe så backades sågbladet utefter linjen och sågtänderna gnagde bort det sista. Tappen upptill på sidosargen togs av i 45 grader med liten såg. Motsvarande urtag sågades i långsargen. Hörnet knackades försiktigt ihop och med kniv eller stämjärn skars virke bort där det tog emot. Sinkningen skulle vara tät, men inte kräva våld för att gå ihop. Bild 2-4

2.jpg (32544 bytes)
4.jpg (32795 bytes)
3.jpg (32839 bytes)

Sinkning av klavsidehörnen

Först gjordes urtaget i framsargen för klaviaturen. Blyertslinjer drogs med vinkelhake på framsargens insida 11,5 mm från urtaget. På andra sidan ritsades ner till urtaget. Linjer drogs på klavsidorna under sinktapparna längs med tapparnas botten och sågades bort, så att inte klavsidan hindras av sargen att komma fram till hörnet. Urtagen för sinktapparna sågades ut på framsargen. Hörnen tillpassades. Bild 6.

6.jpg (27112 bytes)

Spår och urtag i klavsidorna

Båda klavsidorna har ett fräst spår för klavlisten. Den rundade avslutningen höggs rak med ett smalt stämjärn. Ett urtag sågades i klavsidornas överkant för klavlistens överhäng. Sågsnittet nedåt följde spårets framkant. Djupet var en knapp centimeter. Båda klavsidorna har nertill ett urtag för vågbalken. Linjer drogs 96 mm från framsargens insida och en vågbalkshöjd från botten. Hörnen sågades bort. Bild 7-8.

7.jpg (31088 bytes)
8.jpg (31628 bytes)

Skruvning av sargerna

De hopsatta (ej limmade) sargerna spändes fast på bottenplattan så att bottenprofilen gick lika långt utanför framtill och på sidorna. Kontroll skedde att långsargerna var raka och att hörnen var vinkelräta. På botten utefter sargernas in- och utsida ritsades. Eftersom en långsarg buktade ritsades bara vid hörnen. När sargerna är borttagna från botten gjordes sedan ritsningen med linjal.

Sargerna togs bort och skruvhål borrades med handelborrmaskinen mittemellan ritsarna genom botten (2,0 mm). Skruvarna sattes ca 5 cm från hörnen och ytterligare en skruv däremellan på långsargerna. Sargerna spändes fast i samma läge som tidigare och genom bottenhålen in i sargerna borrades med 2,0 mm-borr. Borret fick sticka ut 40 mm och borrningen skedde så att chucken gick intill botten. Sargerna togs bort och hålen i botten borrades upp till 3,5 mm. Sargerna och botten provskruvades fast. Baksargen justeras ytterligare. Bild 9.

9.jpg (26308 bytes)

Vädret var under dagen växlande, men det blev ett kort dopp i ett ganska kylslaget vatten. Intressanta samtal i samband med måltiderna om nyorganisationen av Statens Musiksamlingar, musikmuseer, musikinstrument m.m. På kvällen avnjöts en liten konsert av Mikko Korhonen, som improviserade på Bengt-Olof Sahlins Specken-klavikord från 1979, det första klavikord som byggts på Marholmen, samt på Mikko Korhonens egen rekonstruktion av ett medeltida klavikord i pytagoreisk stämning, baserat på beskrivning och ritning av Henri Arnaut de Zwolle.

Dag 2 - 27 juli

Limning av sarghörnen

Baksargen skruvades först fast på bottenplattan utan lim. Lim ströks i sargsinkningarna, hörnen trycktes eller slogs ihop med träklubba och mellanlägg om det behövdes. Sargerna skruvades fast på bottenplattan utan lim.

Tvingar sattes på. Skyddsklossar användes innanför sinkningarna för knektarna, så att sidosargernas tappar inte hindrades att pressas in i baksargens urtag. Bild 10.

10.jpg (34155 bytes)

En linje drogs på botten utefter baksargen och som visade var bottenplattan skulle tas av. Sinkningarna hyvlades och slipades, de nedersta när sargen lossats från botten. I detta sammanhang användes slipmaskin. Nivåskillnader i sarghörnen på undersidan hyvlades bort. Bakkanten på botten sågades och hyvlades.

Limning av sargerna mot botten

Fyra av skruvarna i hörnens närhet sattes i så att de stack upp ur botten. Lim ströks på sargunderkanterna, sargen placerades på skruvarna och jag såg till att skruvarna kom rätt i hålen och skruvade tills en liten springa återstod, botten vändes upp och alla skruvar skruvades i. Jag tryckte försiktigt så att det kändes att skruven gick i hålet. Alla skruvar drogs hårt, jag vände och satte tvingar runt om. Bild 12.

12.jpg (36590 bytes)

Efter torkningen kontrollerades att inga skruvhuvuden stack utanför botten. I så fall skruvades skruven ur, försänktes och skruvades sedan tillbaka.

Inredning

Stämstock (ek)

Stämstocken kapades så att den hade någon millimeters glapp mellan fram- och baksarg. Eventuella limrester eller annat skräp i hörnen togs bort och stämstocken vändes så att den passade så bra som möjligt. Bild 13.

13.jpg (28000 bytes)

Med stämjärn höggs ett urtag på stämstockens ovansida, någon cm brett och ett par mm djupt, för att ge stegets basända lite mer resonansbottenyta. Jag såg noga till att urtaget inte kom för nära stämnaglarnas placering. En blyertslinje ritades på sargen och botten runt stämstocken. Rikligt med lim ströks innanför blyertslinjen och lite på stämstocken, stämstocken lades dit och så många tvingar mot sarg och botten som fick plats sattes dit. Bild 14.

14.jpg (33805 bytes)

Det lim som trängt ut vid sargen togs bort utan att klena ner sargens övre del, som blir synlig.

Vågbalk

Ett urtag gjordes i vänsteränden för vänster anhängningsstock som är så djupt att anhängningsstockens överyta kommer 61 mm över botten. Det fick inte finnas något glapp i urtaget. Tre 2 millimeters hål borrades ovanifrån genom vågbalken i vågbalkens mittlinje och genom botten. Genom hålen i botten borrades med 3,5 mm-borr.

Bakdelar

Punkten där spårlisten möter dammen ska vara 674 mm från vänstra sidosargens insida. En linje drogs vinkelrätt mot botten på baksargens insida. Den bestämmer var spårlist och täcklist ska tas av, och också den exakta positionen för resonansbotten och mall när hålen för stegplacering ska bestämmas. Spårlisten (lind) kapades. Den ska vara 674 mm lång, 25 mm i den breda änden och 14,5 mm i den smala. Bild 16.

16.JPG (34519 bytes)

Urtaget i vänster anhängningsstock sågades. Spårlist och täcklist skall komma i nivå med vänster anhängningsstock upptill och det fick inte bli något glapp i någon riktning. Eftersom spårlisten är avsmalnande blev det tvärgående sågsnittet inte vinkelrätt.

Växlande väder, men i huvudsak solsken. Ett dopp före kaffet blev det. Lite spel på gitarr och barockluta i väntan på att limningen av stämstocken skulle torka. Kvällskonsert i villan med Mikko Korhonen, som uteslutande spelade på skolans femoktaversklavikord.

Dag 3 - 28 juli

Spårlisten tvingades fast mot plant underlag med linden uppåt och så att den låg dikt an överallt och täcklisten sköts till sitt bästa läge. Jag såg dock till att täcklisten säkert kom att räcka ända fram till vänstra anhängningsstocken. Täcklisten hyvlades smalare där den sköt utanför spårlisten för mycket på något ställe. Vänster anhängningsstock togs av så att den gick jäms med vågbalkens framkant. Tangentbädden ska vara lika lång som spårlisten. Den ska vara 40 mm i den breda änden och 30 mm i den smala. Den sågades till rätt längd. Vänster anhängningsstock spändes fast och spårlist samt täcklist i rätt position, mallen för anhängningsstift lades på och borranvisningar knackades för stifthålen med särskild markör. Bild 17.

17.jpg (29278 bytes)

Delarna lossades och hålen borrades för anhängningsstiften i vänster anhängningsstock och täcklist, vinkel 10 grader från rakt. Bordet på pelarborrmaskinen vinklades. Stiften ska luta bakåt i strängriktningen. Maskeringstejp sattes på borrbordet som angav längsriktning för vänster anhängningsstock och för täcklist vid borrningen och som gav rätt stiftlutning. Hålen borrades i vänster anhängningsstock med 1,5 mm borr, borrdjup 30 mm. Först borrades halvvägs, borret släpptes upp och spån petades bort ur borret med nageln och borrningen fortsattes sedan. Jag bytte till 1,6 mm borr och borrade till 30 mm djup. Egentligen skulle borrdjupet har vara 7 mm. Genom täcklisten borrades först med 1,5 mm och sedan med 1,6 mm borr. Ganska onödigt med första borrningen, men jag läste anvisningarna slarvigt. Vänstra anhängningsstocken och täcklisten ytbehandlades inte. Anhängningsstiften slogs i vänstra anhängningsstocken med mässingsdorn med träskaft till en höjd av ca 3 mm. Bild 18.

18.jpg (28585 bytes)

Styrspår

Med blyertspenna markerades styrspåren på spårlisten efter styrspårsmallen för det valda bindningssystemet. Mallen skulle ligga med diskantänden jäms med spårlistens diskantända. En vinkelhake användes och linjer drogs genom blyertsprickarna där styrspåren skulle sågas, samt på ovansidan i rät vinkel mot bakkanten. En blyertslinje drogs på spårlistens ovansida ca 6 mm från framkanten. Hål borrades genom spårlisten från ovansidan där varje styrspår korsar denna linje. Ett 4 mm:s spetsborr användes i pelarborrmaskinen. Jag startade försiktigt, så att inte borret skulle driva iväg. Drivremmarna lades om för hög hastighet.

Varje styrspår sågades på mellanstor bandsåg med tre sågsnitt, ett rakt in och två som vinklar sig åt var sitt håll. Jag var noga med att inte låta sågbladet beröra styrspårets framsida. På det här sättet minskas friktionen mellan styrfenan och styrspåret och styrfenan fungerar även om den inte har perfekt riktning. Bild 19.

19.jpg (39729 bytes)

Spårlisten vändes upp och ner för att det ska gå att såga alla sågsnitten på samma bandsåg Jag kontrollerade att spåret blev lagom trångt framtill med en styrfensremsa. Hålen rensades med en rund och flat nålfil. Spåren trycktes upp med 1,3 mm-stift. Spårlisten limmades mot baksargen. Bild 21-24.

21.jpg (29320 bytes)
22.jpg (33954 bytes)
23.jpg (30740 bytes)
24.jpg (28052 bytes)

Vågbalken passades in. Bild 15.

15.jpg (29669 bytes)

Kvällskonsert med Mikko Korhonen, som helt ägnade sig åt sitt eget instrument, ett anonymt klavikord byggt på Marholmen.

Dag 4 - 29 juli

Klaven (furu)

Tillpassning

Den röda klavmallen provades i instrumentet. Det ska vara 1-2 millimeters springa mellan mallen och spårlisten. Bild 25.

25.jpg (29275 bytes)

Mallen lades på klavplattan utefter den maskinhyvlade bakkanten och avritades. Klavplattans kortsidor sågades, så att den kunde läggas ner mellan klavsidorna. Bild 26.

26.jpg (29515 bytes)

Klavplattan spändes fast i rätt position. Utefter båda klavsidorna från framsargens utsida mättes 122 mm och 137 mm för vågbalkshålslinjernas läge i bas och diskant, och markeringar sattes på klavplattan. Markeringar sattes också 48 mm in från framsargens utsida på klavsidorna och klavplattan. Markeringarna visade gränsen mellan fram- och bakplattor. Plattan togs ur och våghalkshålslinjer och framplattelinje ritsades. En blyertslinje drogs också 34 mm framför framplattelinjen och framkanten maskinhyvlades till denna linje.

Klaviaturmallremsan lades på utmed klavplattans framkant med lika mycket luft på båda sidorna mot klavsidorna och bakre blyertsmarkeringar ritades för de två yttertangenterna i basen och de två yttertangenterna i diskanten. Vinkelhake lades mot framkanten och linjer drogs för dessa yttertangenter fram till bakre vågbalkshålslinjen. Bild 27-28.

27.jpg (31854 bytes)
28.jpg (37814 bytes)

En sylmarkering sattes i den främre vågbalkshålslinjen mitt i den näst lägsta (F) och i den näst högsta (h2) tangenten. I markeringen borrades (2,0 mm) vinkelrätt genom klavplattan.

Styrfenor

Klavplattan lades in i instrumentet med vågbalken fastskruvad, den orienterades noga i rätt läge och spikar slogs genom hålen ner i vågbalken för att fixera klavplattans läge relativt vågbalken. En kniv stacks in i varje styrspår och med eggen trycktes märken i klavplattans bakkant. Vinkelrätt mättes mot framkanten ut 83 och 90 mm från lägsta tangentens bakända vid styrspårspricken och 39 och 46 mm från högsta tangentens bakända. Plattan togs ur och två linjer ritsades över plattan mellan markeringarna. Den främre visade var tangenten vinklas, den bakre var skärningen börjar. Utefter lång vinkelhake som löper mot klavplattans framkant ritsades en linje mellan knivmarket och närmaste ritslinje. Så småningom skall tangentblecket, som slår än strängarna, placeras i denna rits. En linje drogs med vinkelhake på bakkanten vid varje knivmärke för att visa var styrfenornas hål ska stansas. Hål stansades för styrfenor, med klavplattans framkant mot stadigt, horisontellt underlag. Hålen skall vara vinkelräta mot framkanten, så verktyget hölls alltså lodrätt. Hörnkanterna fasades på ena änden av styrfensremsan, en lagom lång bit klipptes av och styrfenor knackades fast i hålet med fasade änden ner i hålet. Den slogs in med en särskild träkloss. Fenorna filades på båda sidor upptill och nertill, så att de har full tjocklek bara på mitten. Redan nu när klavplattan är hel grovfilades dessa.

Kvällskonsert med Mikko Korhonen på mitt Specken-klavikord. Vädret soligt och varmt. Det blev bad före lunch, kaffe och middag.

Dag 5 - 30 juli

Tangentuppritning

En blyertsmarkering gjordes med ögonmått baktill på klavplattan mitt emellan tangentblecksritsarna. För att det ska gå att ha så stora bindningsavstånd som det är med E och H obundna i medelton måste en del ritsar hamna utanför centrum på tangenten. Plastfilmsklavmallen som förr användes för klavuppritning utnyttjades. Blyertslinjer drogs utefter vinkelhake som förut, fram till andra ritsen. Linjerna visar tangentgränserna baktill. Mallen för klaviaturuppritning spändes fast, klaviaturen markerades och ritades upp med vinkelhake mot framkanten. Linjerna drogs fram till den bakre vågbalkshålsritsen. De snedvinklade linjerna i tangentgränserna drogs i klavplattans mitt. Bild 32.

32.jpg (30706 bytes)

Vågbalkshål, vågbalksstift

Jag ritade med blyerts alla tangenter för att lättare kunna hålla reda på över- (bakre ritsen) och undertangenter (främre ritsen). För vågbalkshålen sylmarkerades utefter de två ritsarna och mitt i varje tangent. Utanför instrumentet, med klaven fastspikad i vågbalken, borrades (2,0 mm-borr) genom klaven ner i vågbalken (totalt 30 mm djupt). Handelborrmaskinen användes och libellen ställdes in för lodrät borrning. Även i vågbalkens spikhål borrades. Avfasningar hyvlades fram till stifthålen på vågbalken. Klavsidorna limmades. Bild 29.

29.jpg (34269 bytes)

Vågbalken limmades och skruvades. Bild 30.

30.jpg (30921 bytes)

Vågbalkstiften slogs i. Mätkloss användes för att få rätt höjd (=17 mm). Bild 31.

31.jpg (28616 bytes)

Vågbalkstråden fästes med tränaglar och stift i basen och diskanten. Separata trådar användes för fram- och bakstiften. Tråden läts gå på andra sidan om ett eller ett par stift i varje oktav, så att den inte kan ge sig iväg från stiften. Hålen i klaven stämdes upp med hjälp av särskilt verktyg och litet stämjärn.

Kvällskonsert med Mikko Korhonen som spelade på Anna Axbergs nyss färdiggjorda Wåhlströms-klavikord och på mitt Specken-klavikord.

Dag 6 - 31 juli

Vågbalkshålen stansades. För att få bättre precision höggs först hålen avlånga upptill med litet stämjärn, men smalare, åtminstone nära ytan, än det slutliga måttet. Därefter stansades hålen. Vågbalkshålen vidgades ovanifrån med särskilt verktyg med 2,6 mm-stift och metallskaft som finns i verktygsklossen. Tangenterna numrerades från bas till diskant (1-47). Siffrorna skrevs mellan vågbalkshalslinjerna.

Limning av vänster anhängningsstock (ek)

Maskeringstejp sattes på sargen. Vänster anhängningsstock limmades och pressades mot sidosargen, mot baksargen och ner mot vågbalken och spårlisten (med stödkloss under). Limmet ströks först på anhängningstocken, sedan på sargerna och i urtagen. Bild 33.

33.jpg (34688 bytes)

Tangentbelag (päron, original buxbom)

En linjal spändes fast på klavplattan utefter framplattornas bakkantlinje. Plattorna lades ut på önskat sätt. Den hyvlade kanten skulle vara vänd mot linjalen. Alla skarvar lades i tangentgränser. Plattorna limmades. Jag såg till att remsorna inte gled när de tvingades fast. Bild 34- 35.

34.jpg (38148 bytes)
35.jpg (33680 bytes)

Framplattornas framkant slipades, när limmet hade torkat. En rak slät kant behövs för tangentritsningen.

Dekorationsritsar på framplattorna

Vid separata fram- och bakplattor motsvarar skarven en rits. Framför denna linje ritsades ytterligare tre linjer, där linjemellanrummen ska vara 1,5, 3 och 1,5 mm. Hobbykniv och linjal användes. Jag drog så många gånger som behövdes för att ge fullt djup hela vägen. Bild 36-37.

36.jpg (36206 bytes)
37.jpg (28220 bytes)

Klaviaturuppritning

Blyertslinjer ritades i skarvarna mellan framplattorna.

Uppritningen granskades utifrån klaviaturmallen och jag bedömde om alla framplattorna såg ut att vara lika breda.

Utsågning

Klavplattan sågades upp. Alla raka sågsnitt framifrån och bakifrån sågades på liten bandsåg. Jag var mycket noga med sågsnitten framifrån i beläggningen. Övertangenterna sågades fria framtill från undertangenterna med lövsåg. Eftersom klavplattan är stor kom man inte åt att såga alla snitten på en gång. Plattan sågades isär i gränserna e-f och h-c. i alla oktaverna. Alla raka snitt framifrån och bakifrån sågades. Vid alla övertangenters framkant lövsågades en bit bakom framplatteritsarna. Tangenterna sågades isär. Bild 38-40.

38.jpg (30224 bytes)
39.jpg (30886 bytes)
40.jpg (30823 bytes)

Kvällskonsert med Mikko Korhonen på sitt eget Wåhlström- och anonyma klavikord.

Dag 7 - I augusti

Tangentinläggning av undertangenter

Först snedsågades alla undertangenter vid avsatsen där framplattan är bredare än tangentens fortsättning, utan att något av framplattebelaget sågades bort. 60 graders vinkel valdes. Japansåg och liten ryggsåg användes. Tangentsidorna grovhyvlades. Bild 41.

41.jpg (33955 bytes)

Tangentinläggning av övertangenter

Alla övertangenter kapades framtill i vinkel 75-80 grader så att blyertsritsen just försvann.

Damm

Den bakre dammdelen var rätt dimensionerad så att den längsta sidan var 65 mm. Lim ströks på undersidan och änden, en träbit lades ovanpå för att komma upp i nivå med sargen och spändes fast med tvingar neråt, bakåt och mot spårlisten. Jag kontrollerade att dammen var vinkelrät mot baksargen. Bild 42.

42.jpg (33422 bytes)

Den längre delen av dammen sågades av så att den passade lagom mellan höger klavsida och den korta dammdelen. Urtag sågades för vågbalken. Mushålet ritades efter mall. Rundningarna borrades med särskilt 15 mm-borr. Jag använde pelarborrmaskinen och borrade först från dammens utsida så djupt att borrspetsen just gick igenom. Biten vändes och borrades från andra hållet. En rad mindre hål strax innanför över- och underkanten borrades. Jag stämde ut med stämjärn och skar rent med kniv. Dammdelarna limmades. Bild 44.

44.jpg (32885 bytes)

Klavlist

Klavlisten sågades till rätt längd och det som ska tas bort ritades ut. Jag högg bort med stämjärn och provade vartefter passningen i instrumentet. För att inte få en avsats där profilerna möts skulpterades en profil som anslöt till klavsidornas profil och ger intryck av ett gerat hörn. Bild 43.

43.jpg (36052 bytes)

Kvällen ägnades åt färd till Furusund och en uppskattad konsert med ensemblen Mare Balticum från Musik i Skåne. Konserten ägde rum utomhus en underbar sommarkväll med en månghövdad och entusiastisk publik.

Dag 8 - 2 augusti

Resonansbottenunderlag

Bitar kapades till som passar mellan damm och stämstock, mellan stämstock och höger klavsida och utefter klavsidan fram till dammen. Bild 45.

45.jpg (29113 bytes)

Listerna limmades in och jag såg till att de höll sig kvar i rätt läge jäms med damm och stämstock när tvingarna drogs åt. Skarvarnas nivåer kontrollerades runt om efter limningen. Där underlaget var för högt togs det ner med slipkloss.

Lucka

Jag gjorde luckan så lång att den gick jäms med klossens bakkant, och alltså ansluter till klavlistens bakkant. Bredden anpassades efter facket. Luckan fanerades med valnötsrot, slipades och ytbehandlades med rå linolja och bivax på ovansidan. Bild 46.

46.jpg (35000 bytes)

Jag borrade med 1,6 mm-borr mycket rakt genom sargerna, placerade luckan i rätt position, knackade in stiften en bit och kontrollerade luckans gång. Stiften drogs ur och hålen i luckan borrades upp med 1,5 mm-borr. Stiften slogs inte in helt förrän instrumentet var målat.

Kloss

En kloss kapades så att den kunde trängas ner mellan vänster anhängningsstock och vänster klavsida. Ytterligare en liten träbit passades in för att få luckan i rätt position enligt originalplacering. Klossen och träbiten limmades. En träbit som når över sargkanten sattes ovanpå för att kunna tvinga ner den. Limmet ströks på anhängningsstock, vågbalk och klavsida, inte på klossen. Bild 47.

47.jpg (35120 bytes)

Klaff

Jag såg till att klaffen passade bra i sargens urtag. Bild 48.

48.jpg (31496 bytes)

Resonansbotten (gran)

En blyertslinje drogs mitt på resonansbotten vinkelrätt mot fiberriktningen. En tvärmarkering sattes i varje ända så att de kom att finnas kvar även när resonansbotten var utsågad till exakt mått. Mellan markeringarna mättes noga och måttet skrevs upp. Resonansbotten sattes in i torkskåpet och togs ut efter ett par timmar. På nytt mättes mellan markeringarna och det nya värdet skrevs upp. Torkningen fortsattes tills den slutat krympa. Resonansbottenmallens passning kontrollerades i instrumentet. Bild 49.

49.jpg (24860 bytes)

Resonansbottens kontur ritades efter mallen med eventuella korrigeringar. Resonansbotten sågades ut. Resonansbotten passades till så att den passade precis. Mallen lades på resonansbotten. Med syl markerades genom mallens stegpositionshål ner i resonansbotten. Hål borrades (3,0 mm) i resonansbottens stegmarkeringar. Läget för ribba (eller ribbor) markerades på undersidan.

Steg (lönn)

Steget på resonansbotten skruvades fast underifrån. Bild 57.

57.jpg (26786 bytes)

Resonansbotten lades in i instrumentet. Stegstiftmallremsan fästes på plastvinkel och mensuren kontrollerades. Bild 51.

51.jpg (34854 bytes)

Stegstiftpositionerna markerades från mallremsan med stiftpenna. Resonansbotten togs ur, steget skruvades loss och en markering knackades i varje blyertskryss med markören i verktygsklossen. Jag använde inte pelarborrmaskinen eftersom det var svårt att få borret centrerat och med jämn gång. Jag använde i stället en handborrmaskin. Borret (0,9 mm) sattes i och jag såg till att det var riktigt centrerat. Borrdjupet ställdes till 7 mm. Jag borrade så att lutningen hela tiden var i stegets riktning vid borrhålet. Bild 54.

54.jpg (24634 bytes)

Stegets ovansida färgades in med blyerts och en linje drogs på stegets vänstra sida (ytterkurvan) en knapp mm under överkanten. Stegets ovansida snedfasades ner till blyertslinjen med vinkelstyrd Sandplate. Vid stifthålen ska blyertsen försvinna men vara kvar utefter stegåsen. Bild 56.

56.jpg (29351 bytes)

Stegsidan rundades ev. något mot fasen, så att inte fasytan blir så bred. Stegändarna kapades med japansåg. Jag finskar med vass kniv. Steget ytbehandlades med schellackpolityr, dock inte på undersidan, som ska limmas. Stegåsen vaxades med bivax. Vax ströks på med fingret, läts torka och sedan gneds med trasa. Proceduren upprepades ett par gånger. Vaxningen gjordes för att strängarna ska glida lättare, vilket underlättar stämmandet och förbättrar stämhållningen.

Slipning av tangentbleck (mässing)

Blecken klämdes fast i skruvstycke mellan träbitar (eller i aluminiumskruvstycket), så att inte backarna gjorde märken, och långsidorna filades med enkelgradig fil. Jag var försiktig med ovansidan, som inte fick skadas.

Den ljumma kvällen ägnades åt ett kvällsdopp med Björn och Olle och fortsatt arbete fram till midnatt.

Dag 9 - 3 augusti

Jag använde specialverktyg för att rymma ur tangenternas hål för vågbalksstiften. Bild 52.

52.jpg (31477 bytes)

Jag kontrollerade att tangenten rörde sig lätt vid vågbalksstiftet med hjälp av en träbit som är försedd med ett vågbalksstift. Den spändes fast på bänken och jag provade tangentens gång. Jag tog bort ev. granntangenter så att de inte kunde störa, och jag lade in tangenten på sin plats i instrumentet. Styrfenan skars eller filades så att tangenten rörde sig obehindrat, men med så litet glapp som möjligt i sidled. Fenan ska vara smalare upptill och nertill och bara ha sin fulla tjocklek mitt på. Det gör då inget om fenan inte sitter exakt vertikalt. Tangenten skulle nu röra sig lätt och villigt.

Dag 10 - 4 augusti

Närmsta granntangenter lades in och jag skar och hyvlade dem fria från varandra. När alla undertangenter var inlagda hyvlades tangentsidorna så att alla springor mellan framplattorna blev lagom och lika stora. Tangentbädden sattes på plats genom att den pressades uppåt mot spårlisten med klossar. Bild 53.

53.jpg (33838 bytes)

Halvtonerna finslipades. Kanterna rundades försiktigt upptill och framtill. Bild 55.

55.jpg (40181 bytes)

Resonansbotten finslipades. Steget limmades. Jag använde spånplattan med urtag för stegskruvarna. Jag gjorde först en torruppsättning. Steget skruvades och jag använde så många tvingar som fick plats. Lagom med lim ströks på stegets undersida, det placerades på uppstickande skruvar och jag lät skruvarna få fäste i steget, sedan trycktes steget ner helt, alla skruvar skruvades i och tvingar sattes på. Bild 58.

58.jpg (35585 bytes)

Steget maskerades med maskeringstejp. Resonansbotten ytbehandlades. Mycket tunn schellack användes. Jag strök med pensel i fiberriktningen, flödigt, men utan att det rann. Jag slipade med stålull efter torkning.

Dag 11 - 5 augusti

Stegstiften tillverkades av 1 mm mässingstråd. Jag stack ner tråden i varje hål i stegstiftsklossen och knipsade av vid ytan med avbitare utan fas. Jag filade över hela klossen så att stiften fick en plan överyta. Klossen vändes och stiften knackades ur. 62 stift behövdes. Specialverktyg användes för att knacka ner stegstiften i de förborrade hålen i steget. Först trycktes stiftet ner någon mm och jag kände efter att det fick fäste i hålet i rätt vinkel, sedan hamrade jag försiktigt med små, knackningar och lyssnade på ljudet när stiftet bottnar. Stiften böjdes med specialverktyg så att lutningen blev vinkelrät mot strängriktningen. Stiften filades jämnhöga med enkelgradig fil. Ribban limmades och bearbetades. Spånplattan med urtag för steget användes. Jag kontrollerade noga att ingen ribbända gick emot resonansbottenunderlaget. Bild 59, 61 och 62.

59.jpg (20592 bytes)
61.jpg (22851 bytes)
62.jpg (18224 bytes)

Gamla klavikord har ofta tunna pergamentsremsor inlimmade tvärs mot fibrerna under stegändarna. Pappersremsor limmades in på samma sätt. Resonansbotten limmades in. Bild 63.

63.jpg (38523 bytes)

Locklister

Locklisterna kapades till rätt längd. Jag provade att knacka dem på plats. Jag slipade i lockurtaget där det gick för trögt. Ändarna formades. Locklisterna limmades fast. Jag limmade bara i framkanten och lite i bakkanten så att locket kan torka utan att spricka. Bild 60.

60.jpg (30375 bytes)

Klaff

Klaffen förseddes med trådgångjärn. Hål sylmarkerades i klaffnederkantens yttervinkel och borrades med 2 mm borr i 45 grader. Klaffen hölls i läge och motsvarande hål märktes ut i sargen. Jag sylmarkerade och borrade i 45 grader igenom sargen. Två trådbitar veks på mitten, sattes ihop och jag tryckte så att vridknuten blev liten och tät. Benen kapades till lagom och lite olika längd på ena sidan, om tråden inte ska gå igenom klaffen. Tills vidare läts gångjärnsbenen sticka ut på sargens insida, så att det går att ta bort klaffen vid målningen. Bild 64-65.

64.jpg (36596 bytes)
65.jpg (34478 bytes)

Stämnagelshål

Stämnagelsmallen lades mot baksargen och sidosargen och fästes med ett stift i diskanten och ett i basen. Bild 66.

66.jpg (29813 bytes)

Alla hål markerades med särskild markör. Stången med spets som omges av ring fästes i handelborrmaskinen. Spetsen sattes i varje markering och jag lät ringen skära av fibrerna så att inte resonansbottenträet fläktes upp vid borringen. Med 2,6 mm borr borrades 20 djupt i 5 graders vinkel. Med 3,3 mm borr borrades 5 djupt. Bild 67-68.

67.jpg (32697 bytes)
68.jpg (29436 bytes)

Arne Lindberg och jag avstod från kvällskonserten med Mikko Korhonen för att prova Mikaels nyss färdigställda luta. Vi spelade några duetter på Mikaels och min luta från 1984 års Marholmenkurs.

Dag 12 - 6 augusti

Klaviatur

De två halvtoner som ska vara delade kapades. Halvtonerna placerades ut och kapades baktill så att det blev lagom springor framtill mot framplattorna och baktill mot klavlisten. Först limmades alla giss-halvtoner, som placerades mitt för springan mellan framplattorna. Bild 69.

69.jpg (37439 bytes)

Under halvtonen ströks lim, den sattes på plats och trycktes för hand, ibland med litet press. Jag kontrollerade att den satt rätt och lät torka. Mallen användes och de övriga halvtonerna limmades. Bild 73.

73.jpg (45296 bytes)

Avvägning

Jag sågade och skar bort på undersidan framtill på alla undertangenter. Kvällskonsert (offentlig) i Länna kyrka med Mikko Korhonen på orgel och på mitt Specken-klavikord. Arne Lindberg och jag spelade två lutduetter (La Rossignol och My Lord Willoughbies Welcome Home) på min respektive Mikaels nya luta. Bild 76.

76.jpg (37426 bytes)

Dag 13 - 7 augusti

Undertangenternas bakplattor limmades. D-tangenternas bakplattor är bredare än de övriga. Jag hyvlade till bredd som gav lagom springor och tryckte fast. Framplattornas sidokanter fasades fram till första ritsen. De fasade sidokanterna rundades med kniv och slipstickor.

Anhängningsstift

Täcklisten limmades. Den tvingades mot baksargen, mot spårlisten och mot anhängningsstocken. Klossar kördes in under spårlisten som gav stöd mot botten. Jag såg till att inte lim trängde upp genom hålen och gör att tvingklossen limmas fast. Bild 83-84.

83.jpg (33874 bytes)
84.jpg (34172 bytes)

Tangentbädden limmades mot baksargen och mot spårlisten. Den trycktes mot spårlisten med klossar. Bäddremsan fästes med ett antal limpunkter. Bild 85.

85.jpg (35316 bytes)

Resterande anhängningsstift slogs i med mässingsdorn med träskaft. Kloss-stöd sattes under tangentbädden.

Besträngning

Jag tog fram så många stämnaglar som går åt till den Första strängtjockleken. När de var använda var det dags att byta strängdimension och jag lade då fram så många naglar som den behövde. Jag ville ha en röd filtfläck vid a-naglar så jag satte röda pinnar i alla hål som ska ha filtfläckar, så att det inte blir bortglömt.

Öglemaskinen spändes fast med två trätvingar, den vänstra upp- och nervänd. Strängspolen hängdes över vänstra tvingens uppstickande metallskena, strängtråden togs och en decimeterlång ända veks om öglemaskinens krok. Änden virades motsols några varv runt tråden och jag avslutade ca 3 cm från kroken genom att böja änden vinkelrätt ut från tråden. Änden och tråden hölls fast med tång och maskinen trampades igång. Jag lät den snurra tills lindningen var lagom tät. Tråden hölls sträckt rakt ut från kroken och änden vickades fram och tillbaka längs tråden tills den gick av eller också knipsade jag av den 4-5 mm från lindningen med avbitare.

Godkänd ögla hakades på sitt anhängningsstift och strängen placerades vid rätt stegstift. Mätlisten för stränglängd bortom nageln bestämde var tråden skulle knipsas av med avbitare. Stämnageln hölls horisontellt Med flata änden åt höger och Med strängen utefter nageln med strängavslutningen jäms med nagelns underända. Nageln rullades i samma riktning som man cykeltrampar framåt och jag lät strängvarven gå över strängänden och band den vid nageln. Strängen måste från och med nu och ända tills nageln är nerbankad i hålet hållas spänd.

I början måste ena handen hålla i både strängända och pårullade varv när den andra handen behövde ta nytt tag. Efter några varv har strängen bundit till nageln och då går det att snurra sig fram lite friare, men strängen måste hela tiden hållas spänd, annars släpper lindningen omedelbart. När det är ungefär fem centimeter kvar till hålet togs strängänden av, så att de sista varven bara går runt nageln och inte också över strängänden, vilket skulle göra att strängen i framtiden lättare går av.

Ett rejält tag om lindningen togs med högerhanden och jag vickade på strängändan fram och tillbaka tills den gick av. Strängen hölls hela tiden spänd. När det var ett par centimeter kvar till hålet glesades sista varven ut, nageln vändes rätt och stoppades ner i hålet. Vid behov spändes strängen med stämnyckeln och nageln knackades ner så att den sätt fast. 0m det behövdes kunde höjdnivån där strängen lämnar nageln justeras, därefter knackades nageln ner till rätt nivå. Jag såg till att strängen var lagom spänd innan jag övergick till nästa. Bild 86-87.

86.jpg (32723 bytes)
87.jpg (32283 bytes)

Kvällskonsert med Mikko Korhonen som spelade på Ragnar Köhlins Specken- klavikord.

Dag 14 - 8 augusti

Efter slipning och finjustering beströks undertangentbeläggningen och halvtonerna (dock ej ebenholzbeläggningen) med färglös s.k. Danish Oil. Jag lade på mer olja där den hade sugits in och jag höll på så tills tålamodet tröt. Överflödet torkades bort och jag lät oljan torka. Bild 88-89.

88.jpg (32827 bytes)
89.jpg (29546 bytes)

Blecken sorterades i storleksordning, de bredaste i basen. Jag började monteringen av tangentbleck från bassidan. Markeringsverktyget sattes så att sprinten löpte mellan strängarna i det aktuella koret och kan trycka en prick i ritsen på tangenten. Obundna tangenter får blecket i tangentens mittrits. Ritsningen gjordes efter spårlistmallen, där bindningsavstånden har beräknats enligt stränglängder på mensurritning. Jag kontrollerade därför att bindningsavstånden stämde enligt den verkliga stränglängden. En bilaga beskrev hur beräkningen görs med räknedosa. Jag ställde sen in bindningsavståndet på stickpassare med hjälp av skjutmått. Passaren lades in flat på tangenterna. Jag skrev in värdena i tabellen, som också finns som bilaga. Ett bleck gjordes i taget, åtminstone till att börja med så att metoden och resultatet kunde utvärderas.

Hålet markerades och stansades. Jag knackade ner stansen en bit i taget och lossade emellan, så att den inte fastnade för hårt. Den vickades loss i längsled, aldrig i sidled. Hålen stansades nästan genom tangenten. Bleckets kant mot strängens klingande del måste vara ren och vass. Jag kände efter mot nageln vilken kant som är vassast. Tangentblecket slogs i med träkloss till 20 mm:s höjd. Tangentblecken polerades i särskilt verktyg för att få en jämn och slät anslagsyta.

Dämremsa

Dämremsan vävdes och jag kontrollerade att blecket slog rätt. Dämremsan vävdes omväxlande under och över koren med några få ganska hårt åtdragna slag. Ett eller ett par kor mer per slag ger ett stadigare och mindre svajigt anslag, men också lite stelare och svagare ton. För att inte de två strängarna i koret ska ligga för nära varandra stoppades en annan remsa ner mellan strängarna i koret och mellan den vävda remsan och tangentblecken. Avstånden fick provas ut. Bild 90-91.

90.jpg (45161 bytes)
91.jpg (40758 bytes)

Mikko Korhonen konserterade på kvällen på sitt alldeles färska klavikord, ett femoktavers byggd på principer från de mindre Specken-klavikorden. Fantastiskt instrument och fantastisk musiker!

Dag 15 - 9 augusti

Jag fortsatte med tangentbleck och vävning av dämremsa. Tillsammans med HansErik Svensson gjordes många justeringar och korrigeringar. Efter det att alla tangentblecken slagits i började vi stämma instrumentet. Bild 92, 95, och 98.

92.jpg (33812 bytes)
95.jpg (34734 bytes)
98.jpg (29249 bytes)

Resonansbottenprofillister

Profilen är densamma som på sargerna, och ska vara vänd åt samma håll. Listen slutar jäms med högra klavsidan. Vid spårlisten vinklar den sig framåt och slutar jäms med spårlistens framsida. Täta och vackra gerade hörn gjordes. Listerna och sargernas insida ytbehandlades med rå linolja.

Lock

Locket hölls så att det sköt ut lagom mycket över framsargen (ca 5 mm). En linje drogs på lockets undersida utefter baksargen. Kanterna maskinhyvlades.

Lockgångjärn

Originalets lock har ursprungligen haft tre trådgångjärn, ett 146 från vänster ytterhörn, ett 493 från vänster ytterhörn och ett 131 från höger ytterhörn. Sådana gångjärn tillverkades och sattes på lock och baksarg.

Locksnöre

Locksnöret fästes med en krampa i vänster anhängningsstock och en krampa i locket. Originalpositionen i vänster anhängningsstock syns på ritningen, lockfästet saknas eftersom den delen av locket är borta. Originalet har därför numera locksnöret på högersidan. För att få ett äldre utseende på kramporna tillverkades de av böjd och hamrad järntråd. Jag borrade först med 2 mm borr. Locksnöret knöts fast. Locket får inte luta för mycket bakåt.

Kvälls- och invigningskonsert med Mikko Korhonen på det färdiga klavikordet. På grund av extremt hög luftfuktighet (70-80 %) så fanns problem med att hålla stämning och vissa tangentfunktioner. Bild 100.

c.jpg (30743 bytes)

Dag 16 - 10 augusti

Tangentåsar

Från ritslinjen baktill strax utanför det ställe där tangenten vinklas skars ett konkavt knivsnitt från ytterkanten och ner mot åsen, men så att det blev en avsats mellan den "skidspets"-liknande nerskärningen och åsen. För att det ska bli avsats upptill måste tangentåsen ligga lite under överytans nivå. Därför skars först den ena sidans åsyta något bortanför tangentens mittlinje. När sedan den motstående åsytan skars så långt att åsryggen hamnar mitt i tangenten är den också något lägre i nivå. Framtill avslutades åsen genom att kniven i en mjuk kurva gick upp till ytan vid den bakre vågbalkshålslinjen.Tidigare hade jag skurit och hyvlat lagom springor mellan alla tangenterna bakom klavlisten.

En rits eller blyertslinje drogs strax bredvid mitten av tangenten där åsen ska vara. Ritsar drogs utefter tangentsidorna med särskilt ritsmått (träblock med skruv). Två snittsågades med liten ryggsåg i den rits som begränsar åsens längd bakåt. Varje snitt sågades nästan fram till tangentens mitt och till sidritsen. Med stämjärn (eller kniv) skars den sida av åsen som markerats bredare. Först skars avslutningarna mot sågsnitten. Därefter skars längs hela åsen så att skärriktningen blev med fibrerna, inte mot. Eftersom det ska skäras ner "skidspetsar" vid avslutningen baktill startades åsskärningen något före sågsnittet. Sedan skars den andra åssidan på samma sätt. Jag skar så långt in att åsryggen kommer mitt i tangenten. Eftersom andra sidan skars lite över mitten, kom nu åsen att ligga något lägre än omgivningen. Bild 102.

c2.jpg (29647 bytes)

Med smal kniv skars "skidspetsar" mellan ritsen och sågsnittet. Bild 106.

c6.jpg (38802 bytes)

Efter slipning målades klavikordet ljusblått med oljelasyrfärg (pigment: pariserblått, titanvitt och kimrök). Bild 119.

c7.jpg (28203 bytes)

Dag 17 - II augusti

Limning av resonansbottenprofillister

Täta och vackra gerade hörn gjordes. Vid limning lades en limsträng inne i hörnet mellan resonansbotten och sargen och listen trycktes på plats med handkraft. Efter ett par minuter kontrollerade jag och tryckte lite till.

Kvällskonsert med Mikko Korhonen som spelade på Bengt-Olof Sahlins justerade Specken-klavikord och Mikkos nybyggda.

Dag 18 - 12 augusti

Förmiddagen ägnades åt utrymning och städning av verkstadslokalerna. Bild 121 och 123.

c8.jpg (33401 bytes)
c9.jpg (54873 bytes)

Efter eftermiddagskaffet ställdes alla instrument upp i lektionssalen för provning. Bild 127-131.

d1.jpg (32808 bytes)
klavtrio.jpg (21570 bytes)
d2.jpg (30571 bytes)
d3.jpg (32039 bytes)
mikko2.jpg (22755 bytes)
tremarh.jpg (17946 bytes)

Överlämnande till Musikmuseet

I oktober 1999 överlämnades klavikordet till Musikmuseet för att införlivas i dess samlingar. Förhoppningsvis kommer det att få klinga vid olika tillfällen. Här finns några bilder från museet med klavikordet.

d5.jpg (12100 bytes)
e3.jpg (13258 bytes)
d9.jpg (11397 bytes)
d4.jpg (14802 bytes)
d8.jpg (12492 bytes)
d6.jpg (17476 bytes)
d7.jpg (12792 bytes)

Några personliga reflexioner

Jag byggde mitt första instrument, en klavikordbyggsats från Carl Fudge, USA, på Marholmen 1980, alltså det andra året av kurserna. Jag kom dit som en fullständig novis och hade bara skolslöjden som bakgrund. Att själv, naturligtvis med betydande hjälp och stöd av HansErik Svensson, bygga ihop detta instrument blev som en uppenbarelse. Jag lärde mig hantera verktyg, fick materialkunskap och fick lösa konstruktionsproblem i en synnerligen stimulerande miljö. Det blev en snart tjugo är lång passion och varje kurs lärde jag mig något nytt. Det har också varit en fantastisk upplevelse att få vara med om den utvecklingsresa, ja, man kan kalla det forskningsresa, som kurserna under dessa år har inneburit. För min egen del har det inneburit att ett antal musikinstrument har blivit till under årens lopp: 1984 en tiokorig renässansluta, 1987 en gitarr kopierad efter Grobert, 1992 ett klavikord efter Specken, 1993 en barockgitarr efter Deleplanque, 1994 benställning till Specken-klavikordet, 1995 en trettonkorig barockluta efter Martin Hoffmann, 1998 en gitarr efter ett original i min egen ägo samt slutligen 1999 ett klavikord efter ett anonymt instrument i Musikmuseet. Under årens lopp har jag också ägnat mig åt renoveringsarbeten av egna äldre instrument på Marholmen: tre gitarrer och ett hammarklaver av Johan Gabriel Högwall.

Man kan möjligen undra varför jag aldrig sysslar med instrumentbygge under andra delar av året utan enbart koncentrerat mig till de tillfällen som jag kunnat vara på Marholmen. Förklaringen är enkel: Marholmen med HansErik Svensson och Arne Lindberg som lärare har erbjudit unika förutsättningar att helhjärtat och med hela sin kropp och själ få ägna sig åt instrumentbygge i en synnerligen stimulerande atmosfär, fysiskt och psykiskt. För min personliga del har deltagandet inneburit en avkoppling och stimulans, som jag aldrig har funnit motsvarighet till i annat sammanhang. Jag vill också påstå, eller i alla fall tro (andra må bedöma det) att Marholmen-vistelserna haft stor betydelse för min personliga utveckling: en ökad självkänsla, ökade kunskaper i handens arbete och om material, ökad respekt för gångna tiders hantverkare och deras skicklighet. Jag anser det som en utomordentlig ynnest att ha fått vara med om kurserna på Marholmen.

Byggandet av klavikordkopian för Musikmuseet 1999 fungerande för min egen del alldeles utmärkt. Jag hade ett förstklassigt virke att arbeta med och det var en sann glädje att få bearbeta och forma det. Jag arbetade mer eller mindre intensivt ca 10 timmar per dag, sju dagar i veckan, för klavikordbygget, vilket totalt innebar ca 170 timmar. Jag är då en ganska van byggare och inte alltför petig i detaljer. Det är annars mycket lätt att i instrumentbygget förlora sig i dessa detaljer. Till skillnad från lutbygget finns det en del repetitiva delar i klavikordbygget (tangenter, besträngning). Komplexiteten i klavikordbygget ligger i att få mekaniken att fungera bra och den finjustering av tangentbleck, bleckens inställning, lindning av dämremsa m.m. som har så stor betydelse för det klangliga resultatet. Har tycker jag att utvecklingen på Marholmen har varit mycket intressant och instrumentens klangegenskaper har varit en mycket viktig aspekt på byggandet. Det har alltså inte i första hand handlat om att producera instrument utan att uppnå en klanglig kvalitet och successiv förbättring.

1999 genomfördes den sista av instrumentbyggarkurserna på Marholmen. Birkagårdens folkhögskola bröt därmed en tjugoårig, världsunik tradition. Skälen man anförde var ekonomiska, men det är alldeles uppenbart att skolans ledning saknade både intresse och vilja att driva verksamheten vidare. Som utomstående blev man oerhört förvånad och upprörd över hur hela frågan hanterades av folkhögskolans ledning.

Litteratur om instrumentbyggarkurserna på Marholmen

Tryckta verk

Sparr, Kenneth, Konsten att bygga luta på 14 dagar [SGLS 18/1985 nr 3 s. 14-26]

Sparr, Kenneth, Gitarrbygge sommaren 1987 [Gitarr och Luta 21/1988 nr 1 s. 34-50]

Sparr, Kenneth, Instrumentbyggarkurs på Marholmen 1996 [Gitarr och Luta 29/1996 nr 3 s. 4]

Sparr, Kenneth, Instrumentbyggkurserna på Marholmen - unika i världen [Birkagårdens folkhögskola 80 år. Stockholm 1997 s. 25-40]

Internetartiklar

Sparr, Kenneth, Instrumentbyggkurserna på Marholmen - unika i världen.

Sparr, Kenneth, Musical Instrument Building Courses at Marholmen, Sweden - Unique in the World.


© Kenneth Sparr